Martyr från Krim och Moldavien

Igår gjordes nya attacker mot Kertjbron på Krim. Detta skedde samma dag på året, som Ivan Moisejev från Moldavien led martyrdöden under sin tjänstgöring i den ryska armén – just vid Kertjstranden på Krim, men 1972.

Det var i närheten av Kertjsundet, som Ivan Moisejev gjorde lumpen i Sovjetunionen. Han led martyrdöden den 16 juli 1972. I många slaviska kyrkor välsignade man igår hans minne och många kristna bad för även andra troende, som betalt ett pris för sin tro på Jesus Kristus.

Ivan Moisejev, Foto: Oreg bapt

Ivan Moisejevs historia är mycket anmärkningsvärd, då han som ett resultat av sin ståndaktighet i tron, fick andliga uppenbarelser utan motstycke i modern tid. Hans-Kristian Neerskov från Dansk Europamission skrev i sin bok ”En rysk martyr”, 1974, att hans vittnesbörd också har ett budskap idag till oss kristna i västvärlden, som ägnar så mycket tid åt att tvista om bagateller och teologiska hårklyverier.

Besök i Moisejevs församling

I mitten av 1990-talet hade jag möjlighet att besöka kyrkan, där Ivan Moisejev var aktiv i sin ungdom. Jag fick även träffa nära släktingar till honom, vilka bekräftade sanningshalten i hans vittnesbörd. Efteråt fick jag också förmånen att resa tillsammans med författaren Neerskov, som skrivit en biografi om Moisejevs liv och ha välsignade bönestunder tillsammans.

Kyrkorna i Moldavien är fortfarande väldigt aktiva. Foto: R. Lehtonen

Ivan Moisejev föddes 1952 i staden Volontirovka i Moldavien. Efter att han avslutat skolan 1968 kom han till tro i baptistförsamlingen i Slobodejska och lät döpa sig. De nästkommande månaderna var han aktiv i församlingens ungdomsgrupp och predikade evangeliet med stor frimodighet.

När han sedan blev inkallad till armén ett halvår senare, hamnade han i Starij Krim. På regementet försökte han genast hitta en plats, där han kunde bedja i lugn och ro. Han fann ett rum som var tomt fram till klockan 10 på morgnarna. Där brukade han stilla sig ett par timmar varje morgon före den gemensamma frukosten med kamraterna.

Efter ett par månader uppdagades hans ”religiösa aktiviteter” varvid han fick arbeta extra på nätterna med rengöring och städning i kasernen. Förföljelsen tog sig allt tydligare uttryck. Efter ungefär en månad skickades bataljonen till Kertj, som då hade 114 000 invånare. Det låg vid Kertjsundet, en grund kanal, som skiljer Svarta havet från Azovska sjön.

Lidande och tortyr

I bandinspelningar som Ivan Mojsejev gjorde i maj 1972 strax före sin död, berättar han bland annat om hur han 10 gånger om dagen blir kallad till förhör, hur man tvingar honom att nattetid stå utomhus upp till tio timmar i över 20 graders kyla i sommaruniform. Han berättar om påtvingad svält, isoleringsceller och tortyrkammare med iskallt droppande vatten och gummidräkter som de pumpade upp med luft för att sätta ett stort tryck mot kroppen.

Med alltmer brutala metoder försökte befälen få honom att avsäga sig sin tro på Jesus Kristus. Ivan Mojsejev berättar också om gripande änglabesök och mirakulös hjälp från himmelska makter, när lidandet var som värst. Som ett resultat av hans ståndaktighet var det flera soldater och befäl som kom till tro genom hans vittnesbörd.

De oregistrerade baptisternas Råd för fångars släktingar skriver i sin slutrapport: ”Ivan Moisejev arresterades den 16/7 1972 av sina militära överordnade, kanske i sällskap med KGB-agenter. Han torterades allvarligt och drunknade sedan i Kertjsundets grunda kanal.

Rådets rapport fortsätter: ”Medan han tjänstgjorde i den sovjetiska armén, enhet 61968-T, dog vår son och bror, Ivan Vasiljevitj Moisejev den 16/7 1972 i staden Kertj som ett resultat av en fruktansvärd och grym tortyr, på grund av sin tro på Gud. Torterad och slagen, men fortfarande vid liv, dränktes han i Svarta havet i 1,5 meters djup. Han själv var 183 cm lång. Detta skedde under överinseende av premiärlöjtnant V. I. Malsin. I dödsintyget stod det ”orsakad av drunkning”. Obduktionsanalysen kom fram till: ”… död, orsakad av våld.”

I sitt avskedsbrev skriver Ivan M.: ”Jag önskar att ni alla, kära vänner, unga och gamla kommer ihåg denna enda vers. Uppenbarelseboken 2:10: `Var trogna intill döden, så skall jag ge dig livets krona.` Ta emot detta, det sista brevet på denna jord, från de minsta av bröderna.”

Nedskjutet plan

Den 16/7 blev det också 9 år sedan den tragiska händelsen under ukrainsk himmel, då ryska raketer sköt ned det malaysiska flygplanet MN -17, som var på väg från Amsterdam till Kuala-Lumpur. Jag fick ett brev igår från den ukrainske pastorn Vladimir Frantjuk, som skrev hur han tillsammans med sin fru Lidija, hade besökt graven till vår broder Viktor Oresjkin, som dog i samband med olyckan, då Boeing-777 planet störtade efter nedskjutningen.

Vladimir Frantjuk och R. Lehtonen. Foto: M. Lehtonen

Han var på väg hem från Amsterdam via Kuala-Lumpur till Sydney i Australien. Hans föräldrar hade redan börjat planera avresan hemifrån för att möta upp vid flygplatsen. Deras son hann bli 29 år gammal.

Igår predikade Vladimir Frantjuk i kyrkan, där familjen Oresjkin är medlemmar. Efter mötet åkte paret Frantjuk och Viktor Oresjkins föräldrar – Sergej och Vera – tillsammans till kyrkogården. De ville lägga blommor vid Viktors grav. I deras bil fanns en vacker gul bukett ukrainska solrosor, exakt sådana, som växer på fälten där flygplanet störtade den 16/7 2014.

Kära vänner, vi lever i en generation som har sett fler martyrer än någon annan. Märker vi det? Kommer vi ihåg dem? Ber vi för dem och deras anhöriga? Just i detta ögonblick, när du läser detta, är det någon broder, eller syster, som får sätta livet till på grund av hat, ilska, fiendskap … mot kristna med en levande tro.

Låt os bygga fred, låt oss älska, låt oss bedja för dem som nu betalar ett pris för sin övertygelse. Bed också för kaplaner, evangelister, pastorer, som besöker frontlinjerna idag för att bistå dem som stridet för sitt fosterland. Bed för dem som förlorat sina söner, döttrar, hem – sina kära. De behöver oss mer än någonsin tidigare.

Rauli Lehtonen 

Föregående

Estlands ärkebiskop: Kyrkan slutar registrera äktenskap

Nästa

Missionsarbetet från Ukraina fortsätter – trots kriget

7 kommentarer

  1. TimoTP

    Livet till slutet. <Vi förstår inte riktigt hur djupt hatet mot Kristus är.

  2. Juhani Käpynen

    Kiitos tosi liikuttavasta kirjeestäsi Rauli.
    On vaikea ymmärtää kuinka toiset joutuvat maksamaan näin suuren hinnan Kristuksen tähden,
    Voi kun osaisimme olla kiitollisia kun meillä on vielä ainakin vapaus.
    Ja että todella muistaisimme rukouksin meidän veljiämme ja siskojamme jotka kärsivät.
    Itse ainakin joudun siinä parannuksen paikalle…..

  3. Rauli Lehtonen

    Fri översättning av Juhani Käpynens text: Tack för en verkligt gripande text, Rauli.
    Det är svårt att förstå hur andra tvingas betala ett så högt pris för Kristi skull. Tänk om vi kunde vara tacksamma för att vi ännu har åtminstone frihet. Och att vi verkligen kunde komma ihåg våra bröder och systrar, som lider, i våra böner. Själv vill jag i alla fall rannsaka mig själv.
    Juhani Käpynen

  4. Ivar Lindberg

    Tack Rauli för denna berättelse.
    Att så många har fått betala ett så högt pris för sin tro är obegripligt men samtidigt har deras tro fått genjuda till hela världen.
    Vi får aldrig glömma alla de närstående som förlorar sina barn , släktingar i de krig som pågår..
    Tack än en gång för din påminnelse.
    /

  5. Raimo Itkonen

    Om Jesus Kristus inte är Herren i en människas hjärta, tas Hans plats allt för lätt av en annan ”herre” och människan kan bli en ondskans tjänare för att få belöning och lovord från sin härskande herre.
    Det kan leda till ofattbara sadistiska grymheter bara för att synas vara lydig och effektiv i sin härskande herres ögon och efter dess värderingar.
    Livet utan Gud är tomt.
    Bara Herren Jesus kan frälsa och rädda oss från att tjäna fel herre, dvs ondskan och egoismen.
    Gud är osjälvisk Kärlek och i Jesus får vi denna kärlek in i våra liv.

  6. Roland Nelsson

    Rauli!
    Jag har läst din välskrivna, men skakande text!

  7. Sari Halme

    Mycket gripande🥲 jag ber om ett känsligt hjärta att be med mina syskon som lider för sin tro på JESUS. Ber om att Fadern ska beskära mitt hjärta med kärlek och medlidande som kan få mej att agera.❤️ i bön🙏 och annat sätt som Jesus kallar mej till.
    Tack Rauli för att du medelar hur verkligheten är för Jesu efterföljare. Vi bör vara beredda på samma behandling i vårt land… mycket snart

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Copyright Rauli Lehtonen 2019–

sv_SESwedish