Tältmakare i Saudi Arabiens heliga stad (av gästbloggaren K. Marin)

Kabastenen i Mecka. Foto: K. Marins privata arkiv

Jag sändes ut från vårt företag till Saudi Arabien under åren 1976-1979. Den första tiden arbetade jag i landets huvudstad Riyad. Där fick vi med Guds hjälp vara med och plantera en kristen underjordisk församling.

Vårt finska byggnadsföretag fick ett mammutprojekt i Medinas heliga stad och jag kommenderades dit för att göra en insats. I mitt lokala respass stod det på arabiska: ”Kalevi Marin, den 61. icke-troende främlingen, som fått tillstånd att gå in i den heliga staden”. Min uppgift var att bygga en stor vattenreservoar till pilgrimernas lägerplats. Under Hädtz-helgens 10 dagar långa period besöktes området varje år av cirka två miljoner människor.

Entreprenören i Saudi Arabien utsåg storimamen från Medinas religiösa universitet till att försöka omvända mig – den finske ingenjören – till islam. Till en början förstod jag inte riktigt vad som var på gång och varför storimamen kom varje dag för att samtala om allt möjligt. Vi drack te tillsammans och jag försökte traggla mig fram i samtalen och använda de 3600 orden, som jag tidigare hade lärt mig.

Den heliga staden Medinas gräns. Foto: K. Marins privata arkiv

Trosläraren berättade för mig bland annat om islams tidiga historia och hur deras profet, Muhammed, var cirka 40 år gammal, när han fick sin religion. Han skildrade också situationen hur dagens Saudi Arabien tidigare hade stora kristna församlingar och även judetroende i alla landets städer. Under de kommande tre åren av sitt liv beordrade Muhammed sina efterföljare att bedja fem gånger om dagen, då man böjde sig mot Jerusalem. Han försökte också omvända judar och kristna till islam, men med dåligt resultat. Därför berättas det att han senare ändrade böneriktningen mot Mecka i stället!

Imamen intresserade sig för Norden

Storimamen var väldigt intresserad av Finland och Norden. Därför berättade jag för honom om årstiderna, sjöarna och allt det där, som skilde sig från förhållandena i Saudi Arabien. Det var en stor utmaning att på ett främmande språk förklara de nordliga ländernas egenheter, som till exempel sjöar, isar och snö.  

Kan en bil verkligen köra på vatten? Foto; R: Lehtonens privata arkiv

Det hade gått ungefär två månader sedan imamen hade varit inne på mitt arbetskontor för första gången. Då kom han in med något spända drag i sitt ansikte och snart därefter ställde han en rak fråga till mig:

– Du skulle kunna bli en bra muslim. Kan du omvända dig till vår tro? Jag kan lära dig vår trosbekännelse och sedan behöver vi bara gå till moskén. Där återger du trosbekännelsen – så enkelt är det. I gengäld lovar jag dig att du får en gengåva, kanske till och med en ny Mercedes Benz. Vi kan samtala om det …

Jag svarade honom att jag är en bekännande kristen och dessutom kan man inte vara muslim i mitt land, då solen skiner på sommaren från den nordliga himlen dag och natt i ungefär två månader. På vintern går solen över huvud taget inte upp i norr, ej heller går den ned på två månader. När skulle en muslim då kunna bedja?

Imamen trodde att jag skojade och försökte förnedra deras religion på något sätt! Han blev ursinnig av ilska och skrek, att jag omedelbart skulle packa min väska:

– Jag skall deportera dig från mitt land, när jag kommer tillbaka. Du har 24 timmar på dig att lämna landet och gå över gränsen, annars kommer du att få tillbringa resten av ditt liv i fängelse.

Marins arbetsplats låg i en dal, dit solen lyste nästan alla dagar på året, till skillnad från dygnsrytmen, som familjen Marin vants sig vid i norra Finland. Foto: Marins privata arkiv

Gud griper in i händelserna

Jag lämnade mitt kontor på direkten och gick till min lägenhet för att packa väskan. I all hast sålde jag min Volvo till en av araberna med villkoret att jag skulle få köpa tillbaka den senare, om jag skulle behöva den igen. Sedan återvände jag till jobbet precis som tidigare, men ingen imam syntes till. Efter ett par dagar dök han emellertid upp och berättade överraskande att han just höll på att verkställa min deportering från landet, när överinspektören Ibrahim i förbigående frågade, vad han höll på att göra med mig, den icke-troende finnen?

Imamen hade berättat för honom, hur jag hade förnedrat islam. Palestiniern Ibrahim, som hade studerat till civilingenjör i Kanada, hade sagt att finnen talade visst sanning. Solen betedde sig på samma sätt i norra Kanada! Därefter hade storimamen ringt till den religiöse ledaren i Mecka och frågat, vad han skall svara den icke-troende finnen? Som svar fick han följande:

– Jag kan inte heller ge något svar på detta. Låt oss ordna en konferens om tre veckor, då bjuder vi in alla imamer från Mecka för att fundera över saken.

När storimamen sedan efter en tid återvände från Mecka, kom han glädjefylld tillbaka med ett papper på engelska, där det stod att när solen går upp i Mecka, då kan Nordens muslimer påbörja sin bön och därefter ytterligare tre gånger. Dagens sista bön kan muslimerna sedan bedja, när solen går ned i Mecka.

Bild från Abhas bergsområden. Foto: Marins privata arkiv

Jag svarade honom, att jag har läst den finska översättningen av Koranen ett par gånger. Jag nämnde att det i slutet av boken står att man inte får lägga till en enda mening, ett enda ord, eller en enda bokstav, men nu är ni på väg att lägga till och införa en ny lära! Imamen blev svarslös och gick därifrån. Tyckte lite synd om honom – de hade ju gjort ett så stort arbete, men inte heller det räckte … Nästa dag kom storimamen till mitt kontor och sade, att vi inte skall tala mer om de religiösa frågorna. Därefter såg jag honom aldrig mer.

Snart köpte jag tillbaka min Volvo. Senare fick jag höra från muslimer i Finland, att man tagit den här nya läran i bruk, som storimamen hade delgivit mig i Saudi Arabien.

De här händelserna ledde dock till ett så stort motstånd mot mig från Ibrahims sida, att det fortsatta arbete blev nästan omöjligt. Därför gjorde jag upp med min arbetsgivare, att jag skulle återvända till Finland. För mig blev det en lättnad, eftersom jag redan önskat detta i mer än två månaders tid.

Guds under skedde

Den 16 oktober 1978 uppdagades 36 små märken, som liknade finnar i min vänstra hand. Flygfältets läkare berättade att jag bara skulle ha 6 månader kvar att leva! Alla, som hade fått liknande märken tidigare, hade dött. Kamelkaravanerna hade redan i hundra års tid alltid svängt förbi området, där de icke-troende finnarna senare skulle komma att arbeta. Detta för att kunna undvika den mystiska sjukdomen.

Marins gladde sig åt att de ej behövde återvända med ett av de vanligaste transportmedlen i Mellanöstern – kamelen – från Saudi Arabien till Finlan! Foto: Marins privata arkiv.

”Åk tillbaka till Europa, om de skulle kunna hjälpa dig där”, uppmanade läkaren. Efter att jag anlänt till Finland, konstaterade man på Aurorasjukhuset i Helsingfors, att larver skapats av en sandflugas ägg i mitt blod. Under loppet av fyra dagar pumpade man på lasarettet starkt gift in i mitt blodomlopp, vilket ledde till att larverna dog.

Om inte larverna hade dödats, hade min lever förstörts fullständigt. Under de kommande tre månaderna tappade jag minnet nästan helt. Gud helade emellertid mig och gjorde ett stort under i mitt liv.

En resa till Jedda och Mecka

En tid före de här dramatiska händelserna var jag tvungen att flyga till Jedda, som var diplomaternas stad. Mecka och Jedda har en gemensam flygplats, som används av resenärer från båda orterna. Den här gången var planet fyllt med pilgrimer klädda i speciella vita dräkter. De var på väg från det heliga Medina till den heliga staden Mecka.

Kaptenen meddelade att han ville visa pilgrimerna Mecka från ovan. Flygplanet gjorde en gir över tempelplatsen med först den vänstra vingen nedsänkt och sedan den högra. Då såg jag den stora svarta stenen i Kaba och sände iväg en bön till min Fader i himlen:

– Låt mig någon gång få stå vid stenen och prisa Israels och alla folkens Gud. Jag kände en värme inombords och en glädje fyllde mitt hjärta!

Kalevi Marin förestår en organisation, som arbetar med teltmakeri. Han har arbetat med församlingsplantering i tiotalet olika länder och har specialiserat sig på att hjälpa folken i Mellanöstern. Foto: Privat arkiv

Sedan den här tiden har Saudi Arabien förändrats mycket. Om landet reformeras ytterligare, så att även Mecka öppnar sina dörrar för kristna, då kommer jag att köpa en flygbiljett dit – om det så vore för mina sista slantar. Därifrån skall jag sedan åka till tempelplatsen och den svarta stenen i Kaba. Jag väntar ännu på det ögonblicket!

Kalevi Marin  

Föregående

Kinamission i bilens baklucka

Nästa

Sibiriens renar frälste Amerikas eskimåer!

4 kommentarer

  1. Rauli Lehtonen

    Denna berättelse är helt fantastisk – ett exempel på hur en ung ingenjör och gudsman från norra Finland kunde påverka tolkningen av Koranen på ett sätt, som till och med kom att påverka situationen för muslimerna i Sverige – 43 år senare.

    Han fick under sin tjänst som teltmakare även en ingång till ett par av de högst uppsatta muslimska ledarna i Saudi Arabiens mest heliga städer – vilket var unikt för den tiden. Han blev den 61. icke-troende personen, som fick besöka den heliga staden – tack vare sin färdighet som snickare och sin trofasthet inför Herren.

    Han har också fått vara med och plantera församlingar i några av världens mest otillgängliga länder för evangelium.

    Guds vägar äro outgrundliga! Tack herr Marin. Vi fortsätter att bedja för dig och din tjänst

  2. Georg Kitti

    Vi brukar ju säga ”att undrens tid inte är förbi” . Här ser vi det i den praktiska vardagen.
    Under senare tid har jag grunnat på hur det skulle se ut i Mellanöstern om kristenheten efter apostoliska tiden hade hållit sig till bekännelsen om Jesus som enda vägen till Fadern. Från flera håll har jag hört att Mellanöstern var ett starkt kristet fäste ända tills en församlingsledare börja propagera för att det fanns andra vägar, dvs Jesus bara är en väg bland andra. Resultatet ser vi idag, om vi vill se det? Vill vi se det i Sverige, i Norden. Om inte är det dags att i ande och sanning be livets Herre att förnya vårt andliga liv till en återupprättad kristenhet.
    Tack Rauli, tack Kalevi Marin, tack alla ni som står på den andliga barrikaden. I Jesu namn.

  3. Nikolay

    Fantastisk berättelse.
    Tack Rauli och Kalevi Marin att ni delar med oss den levande sanningen om Jesus.

  4. Daniel Athley

    Mycket spännande läsning!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Copyright Rauli Lehtonen 2019–