Var står Putin i Karabachkonflikten?

Världens äldsta kristna nationalstater Armenien och Georgien känner sig hotade från sina grannar i norr och söder. I floden Kura, som flyter genom Tbilisi, döptes de första evangeliskt kristna av baptistmissionären Martin Karlveit från Litauen i det dåvarande Ryska imperiet redan den 20/8 1867. Foto: R. Lehtonen

Många känner till folkmordet på armenier 1915. Några vet om att minst fem krig har utspelat sig i Kaukasien sedan sedan 1990. Få känner till pogromen i Nagorno Karabach 1920, eller att Kaukasien egentligen utgör en frontlinje, där den nominellt kristna världen möter den muslimska, just vid området kring Nagorno-Karabach.

Till och med i den svenska riksdagen har politiker debatterat 1915-års folkmord på armenierna. Man har även diskuterat händelserna i Nagorno Karabach så sent som fredagen den 26/11 2020. Dessa händelser har historiskt sett troligen blivit lika traumatiska för armenierna som holocaust för judarna.  

Tyvärr är det bara ytterst få i vårt land som känner till folkmordet i Nagorno-Karabach 1920, då Karabach röstade för att ansluta sig till och bli en del av Armenien. Trupperna från Azerbajdzjan och lokala azerbajdzjaner dödade då 30 000 armenier (enligt Suomen Kuvalehti 44/2020 – Finlands Time, sid 58) i staden Shusha. Denna pogrom, som leddes av Hosrov bek Sultanov, pågick i sex dagar.

Nu har staden Shusha övertagits av azerbajzjanska trupper på nytt. Den historiska medeltida katedralen i staden har delvis förstörts i en missilattack från Azerbajdzjan. På nätet kan du hitta ett vackert cellosolo, som spelas av armeniern Sevak Ovanesijan från Belgien i kyrkan. Musiken är egentligen en bön för det armeniska folket. Lyssna via länken

Karabach blir armeniskt

I samband med Sovjetunionens nedmontering påbörjade parlamentet i Karabach 1988 en process om att ansluta regionen till republiken Armenien. I Sumgait, Gjandzja och Baku sågs blodiga pogromer mot armenier ungefär samtidigt. Detta ledde till att de flesta armenierna flydde från Azerbajdzjan. Bland dessa även schackvärldsmästaren Garri Kasparov, som jag skriver om i en av mina tidigare bloggar: ”Vem bryr sig om Nagorno-Karabach?”.

Spänningarna mellan folken eskalerade även i Armenien så att många azerbajdzjaner och kurder tvingades flytta därifrån till andra länder. Krig utbröt om Nagorno-Karabach. Över 25 000 människor dog under konflikten 1988-1994. Nagorno-Karabach fick en landgräns till Armenien och egen autonomi, som politiskt letts från huvudstaden Stepanakert. En frusen konflikt uppstod.

Under de här åren urbröt även krig mellan Ryssland och Tjetjenien, Georgien och Ossetien, samt Abchazien vilka ville proklamera självständighet från Georgien, som redan tidigare brutit sig ur Sovjetunionen. Det politiska pusslet ledde till ökade spänningarna mellan Ryssland och Georgien och ett regelrätt krig dem emellan skapade turbulens och komplicerade konflikter i hela Kaukasien. När man reser i länderna förstår man att spänningar fortfarande trycker under ytan – nästan överallt ritar etniciteten konturerna för vardagen. Frågan är: Vad kommer att hända nu när Turkiet och Azerbajdzjan plötsligt börjat flytta fram sina positioner i den här regionen?

Ryssland allierad med Armenien

Armenien har sedan Sovjetunionens sammanbrott allierat sig militärt med Ryssland och även anslutit sig till en tullunion med Vitryssland, Kazakstan och Ryssland i hopp om att få stöd vid en eskalerande konflikt med grannarna i söder. Problemet är dock att i ett konventionellt krig mot Turkiet har Ryssland ingen egentlig chans att kunna konkurrera på lika villkor, då man saknar landgräns med Armenien och därmed möjligheter att på ett enkelt sätt transportera trupper och krigsmateriel vid ett eventuellt långvarigt krig mot Azerbajdzjan.

Azerbajdzjan har på grund av sina oljetillgångar också kunnat handla moderna vapen från bland annat Israel, vilket gett dem viktiga fördelar i kriget om Nagorno-Karabach. Ryssland kan inte heller förse Armenien med nödvändiga förstärkningar på det sättet som Turkiet gett Azerbajdzjan, då Georgien förbjudit transporter genom sitt territorium.

Ledarna för den evangeliska rörelsen i Kaukasien är mycket oroliga för utvecklingen. Står ytterligare nya krig för dörren, eller kommer äntligen väckelsen till ett av Europas mest onådda områden? Foto: R. Lehtonen

Intressant är också att hela den turkiska världen med närmare 200 miljoner människor har visat sin solidaritet med Azerbajdzjan. Det betyder att centralasiatiska stater som Turkmenistan, Uzbekistan, Kazakstan och Kirgisien visat sin solidaritet i konflikten. Även turkiska invandrargrupper i Sverige, Tyskland och Iran har markerat sitt massiva stöd. Detta kan Armenien svårligen balansera upp med stödet från några miljoner armenier i diasporan i länder som Libanon, Frankrike och Ryssland.

Vad tycker Vladimir Putin egentligen?

Vi vet att den ryske presidenten ofta profilerar sig som en förkämpe för kristna värderingar inte minst i Europa. Hans politik i omvärlden har blivit en motkraft till liberaldemokratiska värderingar och islamsk terrorism. Hans syn i frågor om abort, familjepolitik och även könsneutrala äktenskap har sammanfallit med den Rysk-ortodoxa kyrkans syn. Detta borde naturligtvis betyda ett starkt stöd för både den Armeniskt apostoliska kyrkan och republiken Armenien, när landet hotas av islamsk annektering – inte minst på grund av historien med pogromer och folkmord.

Det som komplicerar situationen är att politiken i det här fallet verkar vara viktigare än religionen. Azerbajdzjan har egentligen aldrig brutit med den sovjetiska historiesynen. Den är en viktig grundsten i Putins ideologi. Ett återupprättande av Sovjetunionen är ännu de konservativa krafternas viktiga vision, som alla Rysslands grannstater för länge sedan lämnat på historiens avskrädeshög – utom just Azerbajdzjan.

Fortfarande firar man segerdagen i maj på samma sätt som man gör i Moskva med parader, pompa och ståt. Man kan heller inte höra politiker i Baku anklaga det gamla sovjetsystemet för alla problem och svårigheter, vilket man hela tiden gör i Ukraina, Baltikum, Georgien och ofta även i Armenien. Men det viktigaste av allt: Azerbajdzjan har stora olje- och gasreserver, vilket betyder oerhört mycket i den ryska utrikespolitiken – inte minst i Kaukasien.

Det är inte heller omöjligt att Armeniens nuvarande politiska ledning kommer att försvagas genom de inrikespolitiska problem, som man nu ställs inför genom förlusten av det strategiska Shusha och misslyckandet med att ena folket i den svåra krisen. Detta ger Ryssland en ypperlig möjlighet att få en mer ryssvänlig politisk ledning i Jerevan framöver. Detta är betydelsefullt för Ryssland, när Moskva förlorat allierade och bundsförvanter i olika delar av världen, samtidigt som trycket utifrån ökar dag för dag.

Nu behövs förbön för situationen i Armenien och Azerbajdzjan – på riktigt. Foto Daniel Athley

Detta gör att de kristna församlingarnas stöd till kyrkorna i Armenien är viktigare än kanske någonsin tidigare under min livstid. Du kan ge ett stöd till de evangeliska kyrkornas arbete genom att skicka din gåva till Finska Filadelfia, Bankgiro nr 5704-0503, eller  SWISH nr 123 042 87 89. Gåvan skickas oavkortat till pingstförsamlingarnas arbete i landet. Märk gåvan Armenien.

Det viktigaste är dock att bedja för situationen. Glöm inte heller att bedja för Azerbajdzjan och azerbajdzjanerna, som också fått lida mycket. Bara Jesu Kristi kärlek kan ge frid i hjärtat och fred på jorden.

VILLL OCKSÅ TACKA ALLA ER SOM SKICKADE STÖD EFTER UPPROPET I BLOGGEN: ”VEM BRYR SIG OM NAGORNO-KARABACH?” FÖRRA VECKAN FICK JAG BEKRÄFTELSE OCH TACK VIA MAIL FRÅN ARMENIEN FÖR ATT HJÄLPEN KOMMIT FRAM.

Rauli Lehtonen

Föregående

Myndigheterna river Baptistkyrka i Archangelsk

Nästa

Har vi en världsmästare ibland oss?

13 kommentarer

  1. Ketil Salminen

    Hei Rauli !
    Utrolig interessant det du skriver her. Meget informativt.
    Takk.

  2. Georg Kitti

    Tack Rauli för att du håller oss ajour med förhållandena i det väldiga, men trots det för åtminstone mig så främmande området.

  3. Tuomo Kulpakko

    Tack Rauli!
    Detta är något som väcker känslor.
    Ett böneämne till på vår bönelista!

  4. Robert Andersson

    Tack Rauli för viktig och värdefull information. Jag är en av dem som inte har kunskap om vad som skett och sker i denna region. Så viktigt att få insikt och bli motiverad till bön.

    • Parviz Bagirbekov

      Kanadensisk dokumentär från 2020 ”Under samma sol!”
      https://www.svtplay.se/video/29004342/under-samma-sol?start=auto

      • Rauli Lehtonen

        Tack Parviz för dokumentären , som du gav länken till. (Var vänlig se länk ovan).
        Programmet vidgar perspektiven på konflikten mer än kanske något annat, som jag sett om ämnet tidigare. För mig personligen väger DIN rekommendation tungt, eftersom du med din bakgrund från Baku vet mer om konflikten än kanske alla vi andra tillsammans.
        Dokumentären ”Under samma sol” grep tag riktigt djupt i mitt hjärta och beskriver Kaukasiens komplicerade etniska problematik på ett briljant sätt.
        Var välsignad Parviz och hela din familj!

        • Parviz Bagirbekov

          Tack Rauli! Det är väldigt svårt för mig att skriva om dessa år 1992-1993 … men jag vet att det förr eller senare KOMMER EN STARK VÄRLD i Kaukasien!!!

  5. Patrick Ölund

    Tack Rauli för viktiga rader!

  6. Daniel Athley

    Mycket intressant att läsa! Tack! Rekommenderar också SVT:s dokumentär ”Under samma sol”. Ger en nyanserad bild av konflikten.

  7. Paul Waern

    Rauli – sluta inte informera om våra syskons situation i denna del av världen. Det är allt för tyst annars…

  8. Christer Daelander

    Tack Rauli för en informativ blogg. Man måste dock ta med i beräkningen att Nagrono-Karabach enligt FN och det internationella samfundet i övrigt tillhör Azerbajdzjan.

    • Rauli Lehtonen

      Tack Christer för att du lade till detta.
      Jag tror att jag varit alltför otydlig i den frågan. FN har nog aldrig godtagit det valet som ordnades i Nagorno-Karabach innan området proklamerade egen autonomi, trots att en absolut majoritet röstade för den.
      Enligt den sista folkräkningen i Sovjetunionen 1989, var 76,4% av invånarna i Nagorno-Karabach av armenisk etnicitet. (I samband med de sovjetiska folkräkningarna valde medborgaren också sin etniska härkomst.)
      Sedan dess har azerbajdzjanernas andel minskat i området på grund av utflyttning – fram till kriget 2020.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Copyright Rauli Lehtonen 2019–