Var börjar ryssarnas fosterland?

Under början av 2022 registrerades soldater från den ryska armén vid Ukrainas och Baltikums gränser – i stora antal. Man gjorde också noteringar att de periodvis varit utposterade i Armenien, Georgien, Ossetien, Kazakstan, Vitryssland och till och med i Sveriges, Finlands och Norges närområden. Hur försvarar ryssarna tanken om att gränserna för deras fosterland sträcker sig in i även andra länders territorier?

Det står helt klart att ordet fosterland på ryska – Rodina – har en mer vidgad betydelse än uttrycket på vårt eget språk. Den begränsas inte till geografiska områden, utan mer till människors egna tankar och känslor, som avgränsar hemmet, släkten och i viss grad även Gud och religionen. I en gammal rysk barnvisa diktas ramarna för den här bilden på ett vackert sätt:

”Fosterlandet börjar från ABC-bokens första bild. Den börjar med de kära och förtrodda vännerna, från sångerna som mor sjöng för oss när vi var barn. Parkbänken bakom vårt staket, björkens darrande löv på gården där hemma och de första flyttfåglarnas kvittrande sång får oss att förnimma fosterlandets riktiga atmosfär. Den börjar med byvägen, som vi vandrade på, när vi var lyckliga och kära. Hela vår framtid blev en del av vårt hemland.”

Rysslands folk och deras hem formar gränserna för deras fosterland. Den ryskspråkiga befolkningen definierar hemlandets områden utifrån den egna kulturen – religionen. Därför har Ryssland ofta engagerat sig i hjälpverksamhet för ”det egna folket”, om det uppstått situationer, där man diskriminerat ryssar, eller behandlat dem på ett orättvist sätt. Delaktigheten har ansetts vara deras rättighet, även fast de ryskspråkiga för tillfället bott inom gränserna för en annan nation.

Under sin tjänsteperiod som Rysslands president, uttryckte Dimitrij Medvedev träffsäkert konturerna för hemlandet: ”Dit räknas välfärden och människolivets värdighet. Fred mellan olika etniska grupper och samförstånd mellan olika kulturer. Dit inkluderas skyddet mot minoritetsfolken och ett accepterande av Syd-Ossetiens och Abchaziens självständighet är ett exempel på denna skyddsmekanism.”

Under de senaste månaderna har ”skyddet och försvaret av de mindre folken” riktats mot länder som Kazakstan, Georgien, Belarus och Östra Ukraina, där en del menar att nödförsvaret tagit orimligt stora proportioner. Ungefär samtidigt har Kina – som alltmer allierat sig med Ryssland – startat en politisk handelsblockad mot Litauen, vilket skapat misstankar om att det kanske ändå pågår en maktkamp med avsikten att vidga hemlandets gränser. Kinas, Rysslands och Belarus gemensamma förhandlingar har bland annat lett till långsiktiga politiska överenskommelser och handelsavtal. Därför är det troligt att Kina och Ryssland har skapat en enad front mot USA och Europeiska Unionen (EU).

Leif Kihlström, som varit sakkunnig på Utrikespolitiska Institutet, har i en djupare analys för några år sedan konstaterat ”att gränsen för Rysslands intressesfär går längsmed Östersjöns strand. Förr eller senare kommer de med stor sannolikhet att söka efter möjligheter till att sträcka sig dit. Hur och när, det vet ännu ingen.”

Litauen och Kazakstan i fokus

När Sovjetunionen raserade, då var det katolska Litauen och dess dåvarande president Vytautas Landsbergis huvudgestalten för den sjungande revolutionen i Baltikum. Sovjetunionens pansarvagnar lyckades inte underkuva folkets frihetslängtan och förhoppningarna om att lämna den ateistiska eran till förmån för frihetens tidevarv fanns hela tiden där. Efter imperiets sammanbrott har regenterna i Moskva känt ett speciellt hat mot Litauen och dess kristna, eftersom landets kyrka och de troende med frimodighet kämpade för självständigheten och friheten.

När sedan Vytautas Landsbergis barnbarn Gabrielius Landsbergis valdes till landets nye utrikesminister, har landet slutit vänskapliga band med Taiwan och samtidigt hamnat i onåd hos det kommunistiska Kina, vilket även lett till en handelsbojkott av Litauen. Saken har inte lindrats av att landet även givit politisk asyl till oppositionsledare från Belarus. Det sorgliga är dock att EU inte vågat ge ett helhjärtat stöd till Litauen. Många länder är nämligen räddar för att handelsförbindelserna med Kina kan kylas ned, om de skulle stödja Litauen i konflikten.

Kazakstans ledande politiker hamnade i slutet av december 2021 i fokus för våldsamma demonstrationer. Den pensionerade presidenten Nursultan Nazarbajev och landets nuvarande ledare Kasym-Zjomart Tokajev tvingades i brådrasket be Ryssland om hjälp för att rädda sin maktposition. De har ju under lång tid haft både Moskvas och den ryskspråkiga befolkningens stöd i Kazakstan, men energiprisernas dramatiska stegring ledde till ett uppror bland befolkningen. Denna folkresning var troligen initierad av klaner med turkbesläktad och muslimsk bakgrund. På detta sätt fick de undanträngda etniska spänningarna i samhället sitt dramatiska utlopp.

Säkerhetsstyrkorna från Ryssland lyckades emellertid lugna ned situationen samtidigt som internetkontakterna i landet stängdes av. Enligt uppskattningar överskred antalet döda siffran 200 och närmare 10 000 människor arresterades i samband med oroligheterna. De evangeliskt kristna i Kazakstan samlades i tiotals kyrkor för bön. Man bad för fred och att oroligheterna i förlängningen inte skulle skapa spänningar mellan den slaviska och muslimska befolkningen.

Den nuvarande politiska ledningen söker förverkliga en politik, där alla religioner är lika inför lagen. Om kazakbefolkningens resning inte hade underkuvats, hade situationen mycket väl kunnat eskalera, så att de muslimska krafterna hade ökat sin påverkan i samhället. I framtiden hade detta troligen försvårat de evangeliska kyrkornas verksamhet, speciellt i de kazakiskspråkiga områdena, inte minst i landets södra och västra delar.

Vladimir Putin utvidgar fosterlandets gränser

Det är intressant att notera, vad Vladimir Putin har för personer i sitt närmaste team av medarbetare. Premiärministern Michail Misjustins mor kommer ursprungligen från Kotlas, som ligger alldeles vid gränsen mot republiken Komi och pappan är en jude från Belarus. Personalchefen för ledningsteamet är Anton Vaino, barnbarn till en av de sista generalsekreterarna för Soviet-Estlands kommunistiska parti, Karl Vaino. Utrikesministern Sergej Lavrovs far är armenier och modern kommer från Georgien, men är av ryskt påbrå. Försvarsministern härstammar från Tuvas autonoma republik, där det bor cirka 200 000 nominella buddhister.

Den ortodoxa kyrkans ledning har ett nära samarbete med Rysslands politiska ledning, speciellt när det gäller religionspolitiska frågor. I kyrkans ledning finns en grupp av flera präster, som har sina rötter i Mordvinien – de finsk-ugriska områdena.

Alla de här personerna formar en enhet, där var och en har levt en stor del av sitt liv som minoriteter i främmande land, eller i en omgivning med annan kultur. Troligen har de upplevt diskriminering, kanske till och med förnedring av något slag. Därför kan det finnas skäl för antaganden att de har lätt för att kunna identifiera sig med människor, som idag lever under liknande förhållanden i Kaukasien, Sibirien, Belarus och i finsk-ugriska områden.

Eesti Päevalehti i Estland har på ett ganska övertygande sätt dokumenterat att Vladimir Putin kan ha bott en del av sitt liv i vepsernas område i Leningrads län. Skulle detta kunna vara en del av förklaringen till, varför Rysslands nuvarande ledning på senare tid varit så motiverad till att hjälpa ”diskriminerade” ryssar i Ukraina, Centralasien, Kaukasien och Baltikum?

Guds rike

När jag tänker på det ryska imperiets gränser och på frågan varifrån de börjar och var de slutar, då insmyger sig tanken på Guds rike. Var tar dess gränser sin form? Inte kan vi teckna dem på ett synligt sätt, eller säga var vårt himmelska fosterland tar sin början, eller hur Gudsrikets gränser runtomkring oss formas.

Vårt uppdrag är inte att strida på den politiska arenan, eller rita synliga gränser för människor, ty ”Guds rike kommer inte så att man kan se det med ögonen. Ingen ska kunna säga: Se, här är det, eller: Där är det. Nej Guds rike är mitt ibland er” (Luk. 17: 20-21).

Det är av yttersta vikt, att vi kan sprida kunskapen om Fredsfursten bland alla Eurasiens folk och förbereda oss för mötet med vår mästare Jesus Kristus – innan Han återvänder och slutet kommer (Matt. 24:14).

Rauli Lehtonen