Chepangfolket är ett av folken i Nepals svårtillgängliga och bortglömda avkrokar. Alldeles nyligen fick vi en möjlighet att besöka dem och förmedla uppmuntran från gåvogivare i Sverige.
Den unika möjligheten öppnade sig genom pastor Bijay Lal Shrestha, som vi träffade första gången redan för många år sedan i Kathmandu. Han är föreståndare för en kyrka, som ligger i Shantinagar, ett av de största slumområdena i huvudstaden. Herren har kallat honom att regelbundet besöka perifera Chepangbyar. Han har troget predikat Guds ord i många år och uppmuntrat den fattiga lokalbefolkningen att kämpa vidare – trots den extremt krävande miljön med både brist på föda och extrem kyla under vinterperioden.
Resan från Kathmandu är inte mer än 100 kilometer – fågelvägen. När man reser den fyra timmar långa sträckan för att tillryggalägga de första 7 milen, då drömmer man om att kunna flyga på vingar som fågeln i skyn. Sedan måste man färdas de sista kilometrarna i en fyrhjulsdriven bil i promenadtakt – högst 30 km i timmen. Här skulle de fyrhjulsdrivna ekipagen behövas mer än på Östermalms gator i Stockholm … om nu bilarna håller hela vägen fram. De sista kilometrarna får vi gå till fots.
Dessa himmelskt vackra vyer har broder Bijay Lal Shrestha fått skåda många gånger under de sista 10 åren vid sina månatliga färder- och vandringar från huvudstaden. De första åren fanns ingen väg över huvud taget. Då tog resan 8 timmar till byn uppe i bergen. Hans arbete har dock varit väldigt välsignat. I flera av Chepangbyarna finns en församling med egen kyrka och en livlig verksamhet. I byn Syamrang, som vi nu besökte, finns 113 familjer av vilka 38 tillhör den lokala församlingen.
Hjälp i nöden
Det mest problematiska har varit att tillgången på mat har varit mycket begränsad för familjerna, vilka är väldigt barnrika. Det finns någon enstaka åkerplätt, där man odlar hirs. Jag såg också risodlingar på några ställen. Även enstaka höns sprang runt här och var. De rikaste hade en buffel, eller två, samt getter … men de flesta hade inga djur över huvud taget.
till en get åt mig!” Foto: T. Lehtonen
Tidigare har vi transporterat dit laster av ris, matolja, linser och begagnade kläder, men pastorn har tillsammans med byborna framfört önskemål, om man kunde planera insatserna på lite längre sikt. Då skulle getter som gåva kunna ge bättre möjligheter till självhjälp. Därför bestämde vi oss för att köpa 35 getter den här gången och ta med oss till dem. Detta gjorde glädjen översvallande med tanke på gåvans betydelse i ett längre perspektiv. En get kan kosta mellan 500 och 1000 svenska kronor.
När man reser i Nepal är det som att åka till stenåldern i en tidsmaskin (har visserligen inte upplevt detta, men föreställer mig att …). De behöver inte bekymra sig över kriget i Ukraina, ej heller skräcken i Israel, inte för dåliga valutakurser eller höga räntor. Det skjuts inte på gatorna … Samtidigt saknar man ström och internet. Man behöver inte duscha, ej torka damm, eller dammsuga. Livet blir därför ganska okomplicerat.
När solen går upp, behöver man bara gå upp ur sängen, klä på sig och gå ut i friska luften … Förresten, jag glömde en viktig sak:
På fredagarna behöver man inte heller fundera på vilken romantisk film man skall titta på via HBO eller Netflix …
Det känns lite ironiskt, men jag vet att man försöker spara tiden till att räcka för det allra viktigaste – nämligen att hinna ordna mat för den kommande dagen. En utmaning så viktig som någon.
Kom med och upplev Nepal
Tänk hur lyckligt lottade vi är! Det är ett under att vi fått födas och leva väster om Uralbergen i vårt vackra Norden, men glöm inte att vi föddes med tomma händer och med tomma händer skall vi lämna en dag …
Det finns fortfarande getter att köpa till människorna i Nepal och det finns ännu plats i ladugårdarna vid Himalaya, någonstans i byarna bortom Kathmandu.
Om du är intresserad, kan du följa med och med egna ögon få se hur nepaleserna lever. I mars ordnar vi en ny resa, då vi kommer att besöka en tredje Chepangby. Det finns fortfarande några platser kvar till resan.
Under de senaste 8 åren har vi ordnat 16 resor till Nepal. Nu planerar vi den 17:e. Om du är intresserad, så kan Du få mer information från mig via telefonnummer 073-5082320, eller via mail: tero_lehtonen@hotmail.com
Om du vill vara med och stödja arbetet i Nepal, då kan du skicka din gåva till Jesus4Eurasia, bankgiro 5861-2417, eller via Swish till 123-092 04 88. Märk i så fall gåvan ”Nepal”. Du kan också bedja för resan, om du inte har möjligheter att åka med. Förbönen är inte minst viktig!
Tero Lehtonen
Anneli Nokkosmäki
Det var så rörande berettälse!
Man vill så gärna hjälpa till,,, men internetkostnaderna motsvarar priset för två getter, men det innebär mycket evangeliserande varje år. Det leder till Bibelläsning och undervisning om hur man kommer till tro och vad Jesus har gjort för oss. Många har kommit till tro, och många har kommit tillbaka till Jesus.
Gud har inte givit så stora ekonomiska resursser, så man gör det man kan – delar även ut tidningar till staden man bor i, så att många kan samtala om det hur de känner inför Gud och Jesus. Tackar Gud för försök som görs för själarnas skull. Jag har min lilla lott, tar hand om den med den Nåd som jag jar fått i Jesus. Guds rikaste vällsignelse och Helige Andens smörjelse,,, sjuka kommer att bli botade i Jesu namn. Ber, Ber!
osmo pakarinen
BLESS BLESS BIJAY LAL!!!!
Marianne Munther
Så härligt och gripande att följa era berättelser. Önskar er Guds rika välsignelse.
Raimo Itkonen
Fjärran, isolerade folkgrupper som dessa Chepanger i Nepal kan nås med välvillig och vänlig inställning i vår Herre Jesu kärlek till våra medmänniskor.
Materiell nödhjälp är bara en del av missionen.
Hjälp till rent vatten och sanitet samt långvarig satsning till självhjälp (egen företagsamhet) är en bärande del av förbättringen i deras fattiga och hårda liv. Getprojektet är ett bra exempel på det.
Gud välsignar sådana projekt. Det har man sett tex. i Afrika.
Att åka själv på en gruppresa till Nepal är nog för dyrt för en fattig troende (tex. pensionärer), men ekonomisk hjälp kan varsin ge enligt plånboken.