På missionsbibelskolan i Florida – så att ingen ska förgås

Elever arbetar med grupparbete på SMBS i Jacksonville. Foto: R. Lehtonen

Key Media i Finland har en ny slogan: så att ingen ska förgås. Den har gripit tag i mitt hjärta på ett alldeles speciellt sätt här i Florida. Först funderade jag en del på vem som har hittat på satsen. Sedan kom jag på att uttrycket finns ju faktiskt i den finska versionen av Johannesevangeliets tredje kapitel, vers 16.

Förra veckan undervisade jag 71 missionärskandidater, som kommit från olika delar av Förenta Staterna till församlingens mycket omtalade missionsbibelskola. När jag har brottas mot återkommande hemlängtan funderar jag ibland: Varför är jag här? Vad är orsaken till att jag undervisar ungdomar om att ”flytta någon annanstans”? Varför sitter jag och skriver utkast till lektioner sent på nätterna? Finns det något egentligt skäl till att jag inte åker till havsstranden, som bara ligger fyra kilometer härifrån, för att sola mig? Termometern visar ju 28 grader – i februari. Varför håller jag på med detta? Sedan kommer jag på orsaken: så att ingen ska förgås.

Rauli Lehtonen med 71 elever från Missionsbibelskolan i Jacksonville, Florida, där han undervisade i missiologi den 17-21/2. Eleverna är på väg till Thailand, Honduras, Kenya, Jordanien, Ukraina, Nepal, Tanzania och indianstammar i Nordamerika för att plantera nya församlingar. Foto: Alia Aweis

Missionsbibelskolans grundare Vitalij Bondarenko flyttade för ett par år sedan till himlen efter att länge ha kämpat under trycket av en sjukdom. År 2000 hade han lämnat Belaja Tserkov i Ukraina för att emigrera till Amerika med missionsglöden brinnande i sitt inre. Tillsammans med sin son grundade han sedan både församlingen och bibelskolan här. Som bäst har skolan haft över 100 missionärskandidater, vilka årligen förberett sig för utbredandet av Guds rike.

Jag minns hur jag ledde en workshop om mission på den första Lausanne-konferensen i Ryssland tillsammans med honom. Det var 1991. 4 000 predikanter och missionsledare från olika delar av Ryssland, samt från ett dussintal västländer, hade anlänt till Izmailovo-komplexet i Moskvas olympiacenter.

Mitt blodtryck var på topp, när vi gick för att leda den första sessionen. Jag frågade mig hur vi hade vågat svara positivt på den här stora utmaningen. Jag tvivlade på om mina rysk- och engelskkunskaper skulle vara tillräckliga. Jag undrade också varför tusentals pastorer och evangelister hade rest långa sträckor för att komma till konferensen i den ryska huvudstaden. Först nu förstår jag det hela lite tydligare: så att ingen ska förgås!

I Moskva fick jag lära känna Ruvim Voloshin, en pionjärarbetare från Tjitaområdet i Sibirien, som numera verkar i Tjetjenien. Sista dagen fick jag även träffa Vladimir Ranauteno, en av de allra första kristna bland tjuktjifolket i ryska Fjärran Östern. Jag minns också Kirgizistans ledande baptistbiskop Sizov. Hans liv räddades av ett Nytt Testamente, som var tryckt i Finland. Det ”råkade” vara i bröstfickan på honom, när några rånare försökte hugga ned honom med en kniv. Den spetsade boken i stället för hjärtat, utan att han fick en endaste skråma.

Allra bäst kommer jag dock ihåg Vitalij Bondarenko. När jag går längs korridorerna på skolan och ser en särskild samling bilder från hans liv, klingar några av hans meningar fortfarande kvar i mitt sinne. Hans nöd för förlorade människor återspeglas fortfarande i min själ – som om det var en blixt, eller ett nödrop, som ingen egentligen verkar vilja svara på. Jag minns hans milda ögon som reflekterade en djup kärlek, riktad speciellt mot alla de människor, som var på väg att förgås.

Vitalij Bondarenkos livsgärning har nästan helgonsstatus i församlingen i Jacksonville. Foto: R. Lehtonen

När jag står på skolans innergård och tittar på de vackra byggnaderna, får jag en bättre förståelse för hur människors hårda arbete och goda gärningar kan bli till välsignelser för långa tider framåt. Precis som om de huggits i sten för att påminna om bedrifter och bragder för kommande generationer. Ibland förblir gärningarna synliga, så att andra kan begrunda dem och bättre rannsaka sig själva. Då kan själens kompass ge livet en tydligare riktning mot mål med evighetsperspektiv. Man kan observera resultaten och förundras över deras verkan hos människor, som tar över efter oss.

Innan Vitalij blev befordrad till himelriket, hann han plantera sin vision om missionsarbete i sonen Bogdan Bondarenko, som sedan grundade den Slaviska missionsbibelskolan här i Jacksonville år 2004. Kort efter flytten till Florida planterade Vitalij den 22 medlemmar stora församlingen ”Living Stream Ward”. Den har idag hela 700 medlemmar. Bogdan berättar om några speciella händelser från skolans första tid:

– 41 elever hade anmält sig till den första kursen på missionsbibelskolan, trots att vi inte hade någon egen kyrka eller några lokaler att hålla till på. Inte en enda amerikansk församling trodde att vi som slaviska kristna kunde uppfylla vår vision om en egen skola.

– Den skulle börja en måndag. På torsdagen veckan innan fanns det fortfarande inget löfte om några lokaler och studenter var på väg från hela USA. Skolans kontor hade jag i min bil, där jag satt och gjorde allt jobb, eftersom vi bodde som hyresgäster ”i andra hand” hos en annan familj. Kyrkan hade inga medel. Vi gick helt och hållet i tro om att allt skulle lösa sig, säger Bogdan Bondarenko.

Bogdan Bondarenko, som varit med och grundat Slavic Missionary Bible School, tillsammans med Rauli Lehtonen.

Fyra dagar innan skolan skulle starta lovade en församling i Jacksonville dem ett klassrum. En dag efter inledningen kom plötsligt en okänd man med namnet Tom in i de hyrda lokalerna. Han lade ett kuvert på ett bord och lämnade sedan hemlighetsfullt skolan för att aldrig komma tillbaka igen. Bogdan vet fortfarande inte vem den här mannen var. I kuvertet fanns 5 000 amerikanska dollar! Detta offer löste skolans ekonomiska problem på ett ögonblick.

Under min livstid har jag undervisat på ungefär 150 olika missionsbibelskolor, men aldrig tidigare har jag upplevt en så hög puls på missionsarbetet som här i Jacksonville. Om ett par månader kommer eleverna att åka till Nepal, Tanzania, Kenya, Honduras, Ukraina, Thailand, Jordanien, Kuba och några indianstammar i Amerika för att vinna själar – så att ingen ska förgås.

Under lektionerna är bönen ibland så hängiven att det känns som om taket ska lyfta. Unga människor i sin bästa ålder har gett sitt liv helt i Kristi hand. Många talar både felfri ryska och engelska. Vissa talar även spanska och franska. Jag lämnas med en känsla att de kommer att vinna världen! Jag gläder mig av hela mitt hjärta att jag får vara ett vittne till dessa händelser – intyga att Herren gör under i vår tid. Allt detta skapar en stark känsla av tro inom mig. Det finns fortfarande hopp för Tellus.

När Bogdan Bondarenkos far dog – troligen av cancer orsakad av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl – lämnade han efter sig ett andligt ansvar som nästa generation nu troget vill föra vidare. Även till oss har det lämnats ett testamente: att vara med och föra hela evangeliet ut till alla folk – så att ingen ska förgås!

Rauli Lehtonen

Församlingen och skolan i Jacksonville har även mycket arbete utomlands. Ovan en bild från dopfirandet som ägde rum på Kuba 2017. Foto från församlingens arkiv.

Föregående

Månadens bild – februari

Nästa

Folk på Guds hjärta: Judar, del 1: Vad kan vi lära av historien?

11 kommentarer

  1. Roland Nelsson

    Fortsätt Rauli så att inge ska förgås!

  2. Så underbart att du orkar år efter år. Herren ger dig krafter, det förstår jag, men du vill vara den som Herren använder. Syster i Herren. Tuula Kero

  3. Christine Ström

    Tack Jesus för att du inte har gett upp utan fortsätter att kämpa för människors frälsning! Så uppmuntrande att läsa din blogg. Tack!

  4. Käre Broder Rauli,
    Din ytterst värdefulla och långa erfarenhet på missionsfälten i Öst ger perspektiv, föder tro och vision, ökar beslutsamhet och uthållighet hos åhörarna, i synnerhet de unga som har främst ungdomens tro, iver och frimodighet i bagaget i detta skede. Det är viktigt att de som har gått före delar med sig av råd och förmaningar så att de som följer har större möjlighet att lyckas och undvika samma misstag som tidigare generationer. Tack för din trofasthet, Rauli! Må Herren belöna dig med stor glädje var dag!

    • Rauli Lehtonen

      Tack Daniela för de uppmuntrande meningarna.

      Vill också tacka Dig och hela Himlen TV7 för programserien Folk på Guds hjärta. Det är så många människor som har uttryckt sin glädje för programmen om de onådda folken. Vill förmedla tittarnas tacksamhet här och nu.

      Många har lovat bedja för er och folken. Även i Florida och Kalifornien ber många för Sibirien och Europa, som TV7 påminner om varje vecka i serien om basker, chanter, montenegriner, bosniaker, judar, turkar, evenker …

      Tack och lova kämpa vidare!

      Rauli Lehtonen

  5. Bengt Holmgren

    Du är fantastisk Rauli på att dela med dig av din kunskap och erfarenhet.
    Guds välsignelse över dig och Maila i ett fortsatta engagemang för att – så ingen skall förgås.

  6. Leif Walmann

    Sterk historie, Rauli! Herren være med deg i arbeidet – så ingen skal forgås.
    Hilsen Leif

  7. Ketil Salminen

    Utroligt sterkt at lese om hva Gud gjør. Velsignelse over ditt arbeide Rauli.

    • Rauli Lehtonen

      Tack Leif och Ketil.

      Jag är så glad över att ni följer bloggen även i Norge. Ännu gladare är jag för allt det stora arbetet som ni och PYM gör i Vitryssland, på Kolahalvön, Georgien, Ryssland och på många, många andra ställen. Ni är ju inte bara bäst på skidor, ni besegrar oss numera nästan i allting.

      Bed för oss!

      MVH Rauli

  8. Hellevi Haapamäki

    Jag blev så gripen när jag läste din blogg om den slaviska bibelskolan i Florida, om dessa hängivna ungdomar som har gett sina liv helt på Herrens altare för att nå de onådda. Dessa ungdomar om någon vet vad det innebär, deras fäder och förfäder satt i fängelse för sin tro och var redo att ge sina liv för Herren. Och dessa ungdomar är av samma kaliber. Jag har fått nåden att under mitt arbetsliv översätta fånglistor med deras föräldrar och far- och morföräldrar som satt i fängelse för att de trodde på Gud och deras berättelser hur barnen togs ifrån dem och hur barnen inte fick studera om deras föräldrar var kristna. För dessa ungdomar är det helt naturligt att man får räkna med att vara trogen intill döden för att få livets krona. Jag tror att Herren har gett dig Rauli, ett av det viktigaste uppdragen inom missionen att arbeta med dessa ungdomar både i det gamla Sovjet och USA, för att de ska nå dem som annars skulle förgås. De har språket och allt vad som behövs för att Herren ska använda dem. Men de behöver undervisas och skolas för att få ledning och färdigheter, och Herren har gett dig Rauli nåden och förmågan att göra det. Gud välsigne dig och också i fortsättningen ge dig kraft, vishet och ödmjukhet att vara trogen och fullborda den fantastiskt stora och viktiga uppgiften som Herren har gett just för dig!
    Hellevi Haapamäki

    • Rauli Lehtonen

      Tack så jättemycket Hellevi.

      Jag rörs till tårar, när jag läser dina ord av uppmuntran. Jag vet att jag inte är värd dem. Vill dock ändå ta dem till mig, eftersom jag känner mig så svag och oduglig. Dina ord hjälper mig att orka till nästa milstolpe. Kanske att Herren också kan välsigna det som vi gör med alla våra fel, brister och svagheter.

      Var välsignad och trogen i din tjänst som förebedjare!

      Rauli

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Copyright Rauli Lehtonen 2019–