Tallinn- och Yli-Vainio-väckelsen spreds i Sovjetunionen

40 år efter att Tallinn- och finska Yli-Vainio-väckelsen kulminerade ordnade Olevistekyrkan en missionskonferens, just där allt började. I det lilla Mariakapellet i kyrkans bortre hörn fick tiotusentals människor sina liv förvandlade. Sökande människor fick uppleva frälsning, helanden och Den Helige Andes uppfyllelse. På 1970- och 80-talet vallfärdade folk från hela Sovjetunionen till katedralen. Från KGB:s kontor i grannhuset bevakade man noggrant händelserna tills man bestämde sig för att förbjuda de ryska mötena i oktober 1980. 

Den 13-15/9 2019 samlades närmare 1000 människor för att fira Gudsundret i Oleviste- och Metodistkyrkan till seminarier, möten och middagar. Antero Laukkanen (KD), som leder bönegruppen i den finska riksdagen, förmedlade en hälsning från högsta nivå. Specialinbjudna gäster var väckelsens huvudgestalt: nestorn och legenden Rein Uuemöis samt Niilo Yli-Vainios dotter Aino Yli-Vainio

Övriga medverkande var pastorerna från Olevistekyrkan Siim Teekel och Ülo Niinemägi, föreståndaren för Kievs Pingstförsamling Serhej Manelyuk, metodistpastorn Toomas Pajusoo, samt direktorn för Finska Keymedia, Niilo Närhi, pastor Martti Kallionpää från Seinäjoki och Rauli Lehtonen, som även ledde ett seminarium. Möten hölls också i Tallinns ryska församlingar. En konsert ordnades med gospelgruppen Sela, som blev känd även utanför Estlands gränser genom sina konsertturnéer.

Tusentals ungdomar berördes av det tydliga evangeliska budskapet på deras väckelsemöten och av deras musik. Deras sånger spelades och kopierades av både kristna och icke-kristna ungdomar, trots begränsningar från sovjetmyndigheterna. Kontakter och gemensamma konserter ordnades med Living Sound och Cliff Richard redan på 1970-talet. En stor del av Selas körmusik hade översatts från den svenska gospelkören Choralernas repertoar.

Yli-Vainoväckelsen påverkade många människor, som reste över till Tallinn med biblar och nya testamenten. Rein Uuemösi berättar hur en grupp troende, som blivit berörda av väckelsen i Finland, kom över till ett av Olevistekyrkans bönemöten. Toivo Rynkänen ledde gruppen, som undervisade om Andens dop. De bad även för människor, som längtade efter djupare andliga upplevelser. Ett tjugotal blev andedöpta och helbrägdagjorda under det första besöket i mitten på 1970-talet. Det blev begynnelsen på den omvälvande väckelsen, som skulle komma att spridas över hela det väldiga sovjetimperiet.

Senare fick allt fler i församlingen uppleva förnyelse. Väckelsen spreds över till kyrkans ungdomar. De ordnade musikkvällar och vittnesbördsmöten dit man bara fick komma om man hade en icke-kristen med sig till mötet. Gudstjänsterna kallades för Effata där en ungdomskör med samma namn ofta sjöng. Hundratals ungdomar besökte de första samlingarna, trots att KGB inte såg väl på mötesuppläggen.

När besökarnas antal senare ökade rymdes man inte längre i Mariakapellet. Då man började bedja om helanden och för Andens dop brast fördämningarna. Man kunde tala om en serie av accelererande händelser som ledde till att ”elden inte längre kunde kontrolleras”. Tusentals människor började vallfärda från hela Sovjetunionen. Folk kom från Lettland, Litauen, Vitryssland, Ukraina, Centralasien, Sibirien och Fjärran Östern för att få ett möte med Gud.  

Väckelsen påverkade även metodistförsamlingen och spreds så småningom genom frälsningsupplevelser och emigration även till USA. Slavik Radtjuk, som arbetat som evangelist i Reinhard Bonnkes team och i den slaviska delen av världen, berättar om sitt besök i Tallinn på 1970-talet (utdrag från min artikel i Världen idag i augusti 2018):

– Jag blev starkt berörd av den Helige Ande vid mitt besök och kände att Gud talade till mig om att bli missionär bland de onådda folkgrupperna i Sovjet. Tre år efter Estlandsbesöket sändes jag och tjugo ungdomar ut från Ukraina för att plantera nya församlingar i Sibirien.

– Bara i USA känner jag till närmare 200 slaviska emigrantförsamlingar vars ursprung kan härledas till den här väckelsen. Den största andliga påverkan skedde dock i Sovjet – speciellt i Baltikum, Ukraina och Ryssland – där jag vet att ett par hundra nya kyrkor grundades som ett resultat av skeendena i Tallinn, menar pastor Radtjuk.

Vid Billy Grahams besök i Olevistekyrkan 1984 fylldes varje liten vrå i kyrkan och man räknade antalet besökare till över 4000. Vid enstaka gudstjänster under väckelsen nådde man inte upp till den siffran, men i boken ”The Great Soviet Awakening” (2012) skriver författaren Tom Kraeuter hur många påverkades av händelserna:

– Tiotusentals berördes direkt av väckelsen i Oleviste. Hundratusentals påverkades i takt med att nyheterna om miraklen spreds. Som ett resultat av detta startades hundratals nya kyrkor. Folk blev pånyttfödda och fysiskt helade av Guds kraft.

– Det var något alldeles oerhört. Antalet människor som tog emot Jesus i sina liv var kanske ett dussintal på varje gudstjänst i början. Men i slutet av 1977 ökade antalet till över 50 personer på varje möte, vilket betydde att tusentals människor föddes på nytt fram till oktober 1980, då säkerhetspolisen förbjöd de ryska gudstjänsterna.

När jag samtalade med förgrundsgestalten för väckelsen, Rein Uuemöis, berättade han hur en grupp alltid samlades till bön morgonen före kvällsmötena på lördagarna. I slutet av 1977 ringde plötsligt telefonen under bönemötet. De fick höra att hundratals ryssar samlats utanför kyrkan från olika delar av Sovjet – någon måste komma och låsa upp … Därefter ökade antalet besökare, vecka efter vecka. Ibland kom folk dagar före mötena, från Lettland, Litauen, Vitryssland …  och övernattade ibland utomhus för att säkert kunna få plats i kyrkan.

När nyheterna om mirakulösa helanden spreds, började folk komma från byar vid Svarta havet, Kamtjatka, Armenien, Vladivostok och fortfarande talar man om Tallinnväckelsen som den största under sovjetperioden. 

Under missionskonferensen i Oleviste kyrkan den 14/9 citerade pastor Ülo Niinemägi sin pastorskollega Rein Uuemöis och återgav en mycket speciell händelse:

– En pappa kom från en ukrainsk by för att få förbön för sin son, som var dövstum. Eftersom han inte blev helad efter första förbönen, köade de en andra gång och sedan ännu en gång. Det kunde ta en timma i kön för att komma fram till förebedjarna. Jag kommer ihåg hur jag blev lite sur på dem för att de tog plats och tid från andra behövande – vi hade ju redan bett för dem.

– Vi bad dock en tredje gång – men inget hände då heller … förrän pappan kom till dörren. Då sade plötsligt den dövstumme pojken: ”Pappa, nu går vi hem”. Nyheten om undret spreds veckan efter i hemtrakten och två veckor senare var nästan hela byn på gudstjänst i Olevistekyrkan. Flera av dem tog emot Jesus.

När jag reste runt som tolk för Rein Uuemöis i Sverige på 1990-talet, frågade jag vad han trodde var hemligheten bakom väckelsen i Tallinn där många cancersjuka, blinda, stumma, döva, handikappade blev helbrägdagjorda och även sjuka som led av hemangiom (lilaröd fläck över ansiktet), elefantiasis (förstoring av lemmar, bål, huvud) blev botade av Herren.

Han betonade då vikten av att föra människorna till en punkt där de bekände sina synder – först – och därefter bad vi för helande. ”Bekänn därför era synder för varandra och be för varandra att ni skall bli botade” (Jak 5:16).

Pastorernas ödmjuka sätt och deras inställning att betona tjänandets betydelse var viktig. Den mänskliga självgodheten och glorifieringen av budskapets bärare fick träda tillbaka. Det blev naturligt att egoismen hamnade i bakgrunden.

Rauli Lehtonen 

Talare på Missionskonferensen och på 40-års jubileet av Tallinn- och Yli-Vainioväckelsen den 13-15 september 2019. Från vänster: Rauli Lehtonen, Jaan Bärenson (generalsekreterare för Estniska Bibelsällskapet), Serhej Manelyuk, pastor från Kiev, Aino Yli-Vainio, evangelist från Lappo, samt Ülo Niinemägi, pastor i Oleviste, Martti Kallionpää, pastor från Seinäjoki och Siim Teekel, föreståndare för Olevistekyrkan. Foto: Niilo Närhi
Sela-gruppen höll konsert i Olevistekyrkans Mariakapell, där väckelsen började. Foto: R. Lehtonen
Niilo Yli-Vainios båda döttrar var med på konferensen: Aino och Eeva. Foto: R. Lehtonen
Martti Kallionpää, till höger, som varit förgrundsgestalt för böneväckelsen i Seinäjoki, besökte många gånger Tallinn under väckelseperioden. Tolkas av Ulo Niinemägi. Foto: R. Lehtonen
Antero Laukkanen, till höger, gav en hälsning från Finska parlamentet där han leder bönegruppen. Foto: R. Lehtonen
Niilo Närhi och Rauli Lehtonen utanför KGB:s gamla huvudkvarter på Pagarigatan i Tallinn. Under gatustenarna fanns cellen, där Herbert Murd från Selakören satt fängslad på grund av sin tro på 1980-talet. Foto: S. Manelyuk
Från ett seminaium i Metodistkyrkan den 16/9 2019. Foto: R. Lehtonen
Rein Uuemöis (till vänster) var förgrundsgestalt för Tallinnväckelsen, vars väckelsemöten huvudsakligen hölls i Olevistekyrkan. Fortfarande är han en av de mest kända predikanterna i forna Sovjet. Foto: Siim Teekel

Föregående

På världens mest hemtrevliga flygplats

Nästa

Besök i finska riksdagen

4 kommentarer

  1. Tack Rauli, mycket intressant.

    • Rauli Lehtonen

      Hej Per.

      Det har varit fantastiskt spännande upplevelser. Hur mycket önskar jag inte att vi kunde göra en resa tillsammans framöver till Baltikum.

      Rauli Lehtonen

  2. Billy Johansson

    Blir starkt berörd av att läsa detta. Tack Rauli!

    • Rauli Lehtonen

      Bäste Billy Johansson.

      Nu när du läst bloggen om Tallinnväckelsen, då är det bara att packa väskan till Östra Estland och följa i spåren av Smyrnamissionärernas strapatser under förkrigstidens självständiga Estland. Åker gärna med som tolk och portföljbärare åt dig Billy!

      Rauli Lehtonen

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Copyright Rauli Lehtonen 2019–