Det okända Alaska

Det första som slog mig, när vi landade i Alaska och började köra från Fairbanks till Delta, var att husen i tätorterna inte var byggda vid vägarna som hemma i Sverige och Finland. De ligger en bra bit från allfartsvägarna och skogen skymmer oftast trädgårdar och hus. Även i de centrala delarna av byar och en del mindre städer, såg det ut att vara obebyggt. Man kunde bara se en lång rad brevlådor och några gatuadresser skrivna på gröna skyltar vid huvudgatorna. Detta gav intrycket av att allt var öde och tomt, trots att det kanske bodde 10 000 i samhället. När man besöker folk får man köra in en bit från huvudvägen och förbi skogsremsan innan man når fram till själva bebyggelsen.

Villatomterna är ofta åtskilliga hektar, då marken är billig och människorna helst önskar ett liv långt från andra människor, utan att grannar tittar in genom fönstren eller stör den långsamma vardagslunken i naturens sköte. Hjortar, älg och björnar strövar omkring på de mest oväntade ställen. Människorna pratar nästan bara om jakt och fiske, väder och vind. Ingen verkar ha någon som helst uppfattning om idrottshändelserna ens i de högsta ligorna, vilket gjorde mig väldigt deprimerad. Hur kan folk över huvud taget leva, utan att veta hur det går för Liverpool FC, Minnesota Wilds, eller finnarna i Mercedes Benz’s och Alfa Romeos formelteam?

Redan den första kvällen, när jag medverkade på mötet i Pingstkykan i Wasilla, förstod jag att de olika kyrkorna har väldigt lite kontakt med varandra. Alla lever sitt eget liv och de troende känner inte alltid ens varandra i en stad som Wasilla med 7 831 invånare och väldigt sällan besöker de varandras kyrkor.

Wasilla ligger i Anchoragedistriktet, som är det största i hela Alaska med över 396 000 invånare. När jag frågar dem om Wasillas forne borgmästare Sarah Palin, som var vice-presidentkandidat för John McCain under valen 2008, då får jag ganska otydliga svar … Det tyder på att människorna inte heller verkar vara speciellt intresserade av politik. De kristna verkar dock sympatisera starkt med presidenten Donald Trump, men i övrigt: Hur mycket fisk fick du igår? Har du fångat någon hjort nu under jaktperioden? Har ni sett till den svarta björnen som strövat omkring i området?

Wasilla är också namnet på en av osseternas gudar i Kaukasien och det är inte omöjligt att det finns kopplingar till staden, där jag nu befinner mig. Det får mig att känna mig hemma. De över 4000 meter höga bergstopparna påminner mig om Kaukasiens bergskedjor utanför Vladikavkaz i norra Ossetien och egentligen tycker jag att hela Alaska är en enda mix av Amerika, Sibirien och Kaukasien – hur man nu kan få ihop det … Ni får komma över och se, då förstår ni precis vad jag menar.

Kan det till och med vara så att den ryska perioden före 1867 har lämnat spår efter sig? Många orts-och personnamn kan lätt härledas till den slaviska tiden. Namn som Vassilij, Ivan, Boris, Shishmarev, Kalifonskij, Russian mission och det vi redan nämnt – Wasilla – tyder på att en del av det slaviska finns kvar i atmosfären. Det ”hänger kvar” i väggar och du hör ryskan klinga på gatorna.

När jag får veta att Wasilla har den högsta procenten av slavisk befolkning i hela USA – över en fjärdedel av invånarna kommer från forna Sovjet – då anar jag att den intuitiva känslan jag hade från början kanske varit riktig. Vid ingången till Pingstkyrkan i Wasilla, presenteras jag för pastorn, som kommer från Uzbekistan. Vi inackorderas i ett hem, där lastbilschauffören Nikolaj arbetat i Tashkent och flera av medlemmarna i församlingen kommer från Kirgizistan! Wow, jag har kommit hem!

Ungefär 100 besökare hade anlänt till missionsmötet på tisdagskvällen i en stad med drygt 7000 invånare. Pastor Oleg Büllers släkt hade flyttat(s) till Centralasien redan på Katarina den Storas tid. Trots sina tyska rötter och flera år i pastorstjänst i Tyskland undvek han att fortsätta vårt samtal på tyska. Han hade fått rekommendationer för mitt besök av Adam Bondarjuk, som är grundare av den Slaviska Pingströrelsen i USA och hedersordförande för en rörelse med 100 000 medlemmar.

På 1970-talet flyttade Borndarjuk till Estland, där han berördes starkt av Tallinnväckelsen. Några år senare lyckades han emigrera från Sovjet på grund av sitt judiska ursprung. Då flyttade han till Sacramento i USA, där han förestår en kyrka med över 5000 medlemmar.

I Alaska har den slaviska pingströrelsen sammanlagt 10 församlingar; i Anchorage (1), Delta (4), Fairbanks (1) och i Wasilla (4) med sammanlagt ca 1500 medlemmar. De flesta är en del av pingströrelsen, andra är autonoma och karismatiska församlingar. På onsdagskvällen besökte vi World of Life församlingen, där Yuri Kulakevitsh’s (ledare för Pingstunionens utlandsavdelning) kusin Pjotr Kulakevitsh är pastor. Mötet blev oerhört starkt och omvälvande med starka känslor och profetiska tilltal. Efteråt kändes det som om detta var en av höjdpunkterna på hela resan. Mer om detta nästa gång.

Rauli Lehtonen

Möte i Pingstkyrkan i Wasilla, tisdag kväll den 20/8 2019.
Ukrainsk latbilschaufför, Nikolaj Naumtshik, från Alaska.

Föregående

På väg till Alaska

Nästa

Väckelsen i Alaska och Sibirien är på gång

16 kommentarer

  1. Patrick Ölund

    Tack Rauli.

    Ska bli intressant att fortsatt läsa din blogg.

    Patrick

    • Rauli Lehtonen

      Tack Patrick. Vi följs åt på vägen mot de saliga jaktmarkerna!

      Rauli

  2. Rauli, mycket underhållande och lättläst text. Ditt ”fält” verkar finnas över hela jorden!

    • Rauli Lehtonen

      Tack Pontus för vackra ord.
      Både i Wasilla och Delta kom personer fram efter mötena och berättade om hur deras föräldrar hemma i Ryssland gick upp på nätterna för att lyssna på IBRA:s kristna radioprogram. De hade satt djupa spår i deras inre. De tackade så hjärtligt och vädjade till ”den svenska missionen” att fortsätta arbetet för de onådda folken skull.
      Jag är oerhört tacksam att jag får räknas till IBRAS förebedjare och hoppas även framöver kunna få berätta om ert stora arbetet ute världen.
      Ni har förebedjare även i Alaska. Härifrån är de redan på väg över Bergins sund till Ryssland med missionärer och vi får vara en del av arbetet – fantastiskt!
      Rauli Lehtonen

      • Marcus Svedman

        Uppmuntrande läsning! Tack Rauli.

        • Rauli Lehtonen

          Tack Marcus. Vi försöker få till stånd mötet om de onådda folkens skull i början av september. Det är bråttom!
          Rauli

  3. Billy Johansson

    Tack Rauli för detta initiativ!
    Tack för intressant information!
    Jag studsade till då jag såg att Du varit i Alaska. Av olika anledningar har Alaska funnits i mina tankar. Bl. a mötte jag en man från Alaska i Makedonien på ett missionsuppdrag. Det var hos Mirce i Skoplje för en del år sedan.
    Skall bli intressant att följa Dig i fortsättningen.
    Gläder mig att Du fortsätter arbeta för de onådda folken. Vill gärna vara informerad.
    Billy

    • Rauli Lehtonen

      Bäste Billy.
      Tack för din respons. Den blir ju speciellt uppmuntrande, när den kommer från folk man ser upp ? till. Var det över 20 år sedan vi fick vara med och starta de Onådda folkkonferenserna i Smyrna?
      Vi ger inte upp! Vi fortsätter ytterligare minst 20 år, tills folken även i norr lärt känna Jesus!. Eller hur?
      Rauli Lehtonen

  4. Myggan Kallfors

    Tack för bloggen Rauli. jag tackar Gud för din iver att nå onådda folk och människor med evangeliet i forna sovjetunionen (i synnerhet för Kaukasus)
    Vi vet att Gud inte går sönder och inte Jesus springer iväg. I den stunden det gör det i mellan människor och församlingar är det gått att tillsammans stå fasta i bön. Vi behöver varandra i synnerhet när det stormar.
    Så ge inte upp! Våga och var frimodig. Herren är med dig Rauli.
    Du finns i mina böner
    Myggan Kallfors

    • Rauli Lehtonen

      Uppskattar hälsningen från Åtvidaberg, Myggan.

      Den gjorde mig speciellt glad nu när jag förbereder mig för work shopen här på Världspingstkonferensen i Calgary om religionsfriheten i Ryssland, Ukraina, Centralasien, Kina och Nordkorea. Vill så gärna att allt skall bli bra. Vill också speciellt tacka för det fantastiska arbetet som Ekumeniakyrkan och er församling gör för folken i Kaukasien och norr om polcirkeln.

      Titta speciellt på bilden från Faibanks med jultomten. Han vinkar till dig/er och tackar för alla de gåvor som chanter, samer, selkuper, komer och nentser fått från förebedjare i Sverige och Finland – inte minst för utbildning och stöd.

      Nu när jag träffat tomten i Fairbanks i Alaska, tycker jag att tomten i Rovaniemi och Kiruna(?) borde ta Sankta Klaus i hand och springa ut med klappar till de onådda folkgrupperna, innan solen sänker sig bakom horisonten på tundran. Jobbet borde göras tillsammans, över nationsgränser!

      Rauli Lehtonen

  5. Fantastiskt ?? ska bli kul att följa dig här på bloggen!

    • Rauli Lehtonen

      Bäste Jonas.
      Trodde aldrig du skulle reagera så positivt. Du som är så professionell på alla sociala medier. Skall försöka lära lite av dig – då blir det bra!
      Rauli Lehtonen

  6. Maud Andersson

    Mycket intressant Rauli om områden och folkgrupper man aldrig hör om. Önskar dig Guds välsignelse.

    • Rauli Lehtonen

      Tack för respons Maud.
      Önskar dig Guds rika välsignelser och påminner dig samtidigt om att att du alltid kommer att vara miss PMU i mitt rike.
      Vad håller du på med nu? Är du i Afrika?
      Rauli Lehtonen

  7. Stefan Beimark

    Välsignelse över tjänande och skrivandet Rauli!

    • Rauli Lehtonen

      Vad roligt att du hörde av dig Stefan.
      En samvetsfråga till dig som finns där upp i Norrland. Har du vittnat om din tro någon gång för en renskötare?
      MVH Rauli Lehtonen

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Copyright Rauli Lehtonen 2019–