Emmausvandrarna – vilka var de egentligen?

När jag försöker utröna hemligheten bakom historien om Emmausvandrarna, då finner jag väldigt överraskande insikter. De leder mina tankar till mission, motion, evangelisation och pandemitidens ologiska rekommendationer!

På grund av Covid -19 har vår församling ordnat åtskilliga andakts- och bönevandringar. Detta eftersom Folkhälsomyndigheten rekommenderat ett maximiantal på åtta personer för mötessammankomster i kyrkor under pandemin. Affärer, köpcentrum, restauranger, muséer och till och med frisörer har tilldelats andra regelverk. Utomhus kan större grupper också samlas – bara man håller distansen … Därför har vi gett oss ut i det fria för att vandra, bedja och samtala om Bibelns och livets stora frågor. Ett av dem är: Vilka var Emmausvandrarna egentligen?

I uråldriga historiska källor kan man konstatera, att gångvägen från Jerusalem till byn Emmaus var ganska precis 11,2 kilometer. Detta gläder mig alldeles speciellt, eftersom Den heliga Birgittas pilgrimsled, som passerar vår hemtrakt, är till sin längd nästan exakt den samma. Jag frågar mig liksom: Kan en sådan tillfällighet verkligen vara möjlig?

500 kalorier från Golgata

Applikationen ”Sports Tracker” i min smartphone berättar för mig att jag förbrukat över 500 kalorier, när jag vandrat den ifrågavarande sträckan – jag är ju en riktig motionär. Jag tror att även Emmausvandrarnas fysiska kondition var beaktansvärd. Annars hade de inte orkat den där vandringen. Framför allt när vi antar att de asfalterade avsnitten saknades liksom de av arkitektkontoret skissade viloplatserna. Deras trakt var dessutom mer kuperad än den jag själv är van vid.

Den israeliska tidningen Haaretz skrev för ett par år sedan, hur ett fransk-israeliskt team av arkeologer hade funnit den rätta platsen för byn Emmaus. När de hade grävt upp en 2200 år gammal hellenistisk by vid bergsområdet Kirjat-Jearim, sade de sig ha hittat platsen, som skulle överensstämma med den av Bibeln omnämnda Emmaus.

Kirjat-Jearim ligger på rätt avstånd – det vill säga 60 stadionlängder från Jerusalem (Luk. 24:13)  – precis som arkeologerna Thomas Römer och Israel Finkelstein hävdade efter fyndet. Det intressanta var också att samma plats tidigare blivit känd från Gamla testamentet, för att förbundsarken bevarades där i 20 år innan kung David flyttade den till Jerusalem (Dagen 29/9 2019).

Vilka var Emmausvandrarna?

Lukas skriver i sitt evangelium, att namnet på en av Emmausvandrarna var Kleopas, som egentligen inte omnämns på annan plats i Bibeln. Biskopen av Caesarea, tillika kyrkofadern Eusebios, citerar dock en tidigare krönikör, Hegesippus och en skrift från cirka 180 (e. Kr). Där nämner Eusebios även namnet Simon, som skulle ha varit den andre medvandraren. Han skriver också hur Hegesippus intervjuat barnbarn till aposteln Judas och att de berättat för honom, att Kleopas var bror till jungfru Marias man, det vill säga Josef, och att Simon var Kleopas son!

Det betyder att Jesus visade sig i ett tidigt skede efter uppståndelsen till sina släktingar och sina närmaste. Paulus skriver även i Korinthierbrevet, hur Kristus först uppenbarade sig för sin bror Jakob (1. Kor. 15:7) och sedan till apostlarna. Intressant att konstatera, att Jesus därmed först förmedlade det glada budskapet om sin uppståndelse för sina allra närmaste.

Dessa händelser har lett till en mängd tankar, som talat till mig väldigt starkt under pandemins år – påsken 2021. Hur har jag själv lyckats berätta påskbudskapet till mina släktingar? Har mitt vittnesbörd varit tillräckligt övertygande om att Jesus verkligen uppstått och att hans grav är tom? Har jag förstått, att ett av mitt livs viktigaste ansvar kan vara att visa vägen till evigt liv – för just mina allra närmaste?

Dessa mina minsta bröder …

Till den här skaran räknas säkert de finsk-ugriska folkgrupperna – åtminstone i min värld – som idag utgörs av sammanlagt 25 miljoner människor. Jag tänker också på de onådda folkgrupperna. Många av de här folken är ännu på sina ”Emmausvandringar”. De går allt längre bort från händelsernas centrum på Golgata – de fjärmar sig – deras riktning är mot en andlig periferi, där man inte ser den uppståndne Kristus. De vet inte att graven är tom och att Han är vägen och sanningen och livet.

Känner du igen Kristus, eller identifierar du honom bara som en trädgårdsmästare vid graven, ungefär som Maria gjorde, eftersom hon inte kände igen honom? Ser du Honom som den hungrande, den törstande, den sjuke, eller som din syster som sitter i fängelse på grund av sin tro (Matt. 25 kapitel). Tänk om Han är den sargade människan som du gick förbi, när han var på sin Emmausvandring – nedslagen, sorgsen och förtvivlad: Din medsyster, som just lagt ner sin vandringsstav vid vägen på grund av trötthet, eller på grund av pandemins och rädslans grepp över vår tid.

Rauli Lehtonen