Just nu befinner vi oss i Ryska Karelen. 30 år har gått sedan väckelsen drog fram här. Mycket har hänt sedan dess. Den speciella militäroperationen pågår nära oss och ingen vet med säkerhet om framtiden. Vi står på olika sidor om frontlinjen. Det känns som om kontakterna med de ryska kristna nästan blivit en retroaktiv synd – skam …
När Sovjet raserade år 1991, började en ny tid i de här områdena. Vardagslivet förändrades dramatiskt. Samhällsstrukturerna tecknades om och det kändes som om grundvalarna skakades om. Den statsledda ateismen fick ge utrymme för nya tankar. Gud som marginaliserats fann sin plats i människornas vardag. Tron som tystats ned, blev plötsligt offentlig och synlig för alla.
Tiotals nya kyrkor planterades i olika delar av Karelen. Hundratals kristna engagerade sig för mission. Församlingarna växte, evangelium förkunnades, bönehus byggdes. Vi kunde utan problem besöka syskonen i öst. Nu fick vi resa en omväg via Tallinn, Narva och Sankt Petersburg. Det har varit välsignat att få träffa de kristna igen, inte minst dem som kom till tro under vår tid i landet för 30 år sedan.
Guds trofasthet mot oss har varit underbar. Den smälter hjärtan. Vi känner hur enigheten ger oss tro för framtiden, samtidigt som vi ser tillbaka på tider som har gått. I förra veckan hade vi en nattvardshögtid, som bekräftade enheten i Kristus, men också kärleken till varandra.
Relationen med trossyskonen kan överbrygga stängda gränser och politiska ridåer. Vi färdas tillsammans genom livet, men en dag kommer vi fram för att fira i himlen. Vi ställs åter inför Paulus` aktuella fråga: Kan Kristus vara delad?
Kai Partti
Översättning: R.L
Swedish
Hans-Göran Arnesson
Tack Rauli för mycket intressant information från Karelen m flera platser.
Guds ord har framgång, jag fick igår information gm Ljus I Öster att den kristna kyrkan i Kina växer i en takt världen knappt skådat. Officiella siffror talar om omkring 16000 nya troende varje dag. Samtidigt är bristen på biblar akut!
Göran Skoog
Intressant läsning som väcker många minnen från otaliga möten med trossyskon i olika delar av Karelen.
Henrik Ertner RASMUSSEN
Tack för blicket inn i Karelen! Min mor bodde ju i några år i Viborg som ung, men upplevde två evakueringar. Efter den andra kom hon aldrig tillbaka till familjens hem där. I 1966 drog vi till Leningrad från Helsingfors och besökte Viborg, som under den tiden inte var i bra skick. Hon grät när hon såg förödelsen. Nu lär det ha blitt bättre.
Ole Bjørn Saltnes
Så godt å lese! «Dødsrikets porter» skal ikke få makt over Guds menighet! 🙏
Heidi Hansdotter
Sant. Jesus och hans folk vinner slutstriden
Ketil Salminen
Ja, her er mange minner fra Sør i Karelen til Nord. Det første møte var med vennene i Vyborg i mars 1993 og det siste møte var med vennene i Belomorsk ved Hvitehavet i november 2019.
Som du skriver Rauli var det en tid med åpne grenser der vi kunne besøke våre trossøsken i Herren. Hvordan veien blir videre ved kun Herren om.
Vesa Kultalahti
Tack Rauli av denna intressanta informationen 🙏
Pascal Andréasson
Kristus är inte delad och vi tror inte på någon retroaktiv skam eller skuld utan tackar Gud för älskade syskon i Ryssland. Tack Rauli för värdefull, varm och berörande, hälsning från Kai Partti.
seija
Att Gud trots synden i paradiset har gett oss så vackra platser som Karelen,
där vi kan skåda Hans verk. Glädjer mig stort att se så många deltagare på
nattvardsgudstjänsten. Må Herren kalla många,många fler, må Heliga Anden
verka mäktigt över dem och i deras hjärtan. Upp. 5:9
Tack igen!
Hans Carlsson
Så härligt att höra, Gud verkar trots alla problem och svårigheter!