Det bästa jag läst år 2020: Äntligen återförenade – en otrolig julberättelse

New York i kvällssolen. Foto: R. Lehtonen

När den nye pastorn och hans hustru tillträdde deras första
församlingstjänst i Brooklyn, New York i början av oktober och såg kyrkans tillstånd, insåg de behovet av ett omfattande renoveringsarbete.
De satte som mål att ha allt klart i tid för att fira sin första gudstjänst
på julafton. De arbetade hårt, reparerade bänkar och väggar, målade
osv. Och den 18 december, tidigare än förväntat, var de färdiga.

Den 19 december slog en fruktansvärd storm till i området som varade
två dagar. Den 21:a gick pastorn till kyrkan. Han blev modfälld när han
såg hur taket läckt och orsakat ett stort gipssjok ca 2 x 2,5 m att falla
från den främre väggen av helgedomen precis bakom predikstolen. Pastorn rensade röran på golvet. Han kände sig så illa däran framför kyrkan att han tyckte det var bäst att skjuta fram julgudstjänsten och gick hem för att diskutera det med sin fru.

På vägen hem upptäckte han en välgörenhetsloppis på gatan, så han
stannade. Ett av föremålen var en vacker handbroderad duk,
elfenbensfärg, ett utsökt arbete med fina färger och broderier. Det var
rätt storlek att täcka hålet i framväggen. Han köpte den och gick
tillbaka till kyrkan.

Då hade det redan börjat snöa. En äldre kvinna kom springande på
gatan för att ta bussen hon missade. Pastorn bjöd in henne att vänta i
den varma kyrkan tills nästa buss skulle komma om 45 minuter. Hon
satt på en bänk och uppmärksammade inte herden medan han hämtade
en stege och ställningar för att hänga bordsduken som en fonddekoration. Pastorn kunde knappt tro hur vackert det blev. Då
märkte han att kvinnan gick ner i mitten av gången.

”Pastorn” frågade hon, ”varifrån fick du den duken?”, och pastorn
förklarade. Kvinnan bad honom att kolla nedre högra hörnet för att se
om initialerna EBG fanns broderade där. Han hittade dem. Det var
kvinnans initialer, och hon hade gjort denna duk 35 år tidigare, i
Österrike. Kvinnan kunde knappt tro på det när pastorn berättade hur
han just hade fått tag i bordsduken.

På väg till messianska församlingen i New York för att träffa kristna judar, tillsammans med vänner från Tyskland, Kirgizistan, Vitryssland, U.S.A., Uzbekistan och Kazakstan. Foto: privat arkiv

Kvinnan berättade att före kriget var hon och hennes man välbärgade människor i Österrike, men när nazisterna anlände tvingades hon lämna hemmet och fly. Hennes man skulle följa henne nästa vecka, men hon blev tillfångatagen och skickades till koncentrationsläger och såg sedan varken sin man eller sitt hus.

Pastorn ville ge henne duken, men hon önskade att kyrkan skulle
behålla den. Det minsta han kunde göra var att skjutsa hem henne på
andra sidan Staten Island. Hon var bara i Brooklyn under dagen för ett
städjobb.

Församlingen hade en underbar gudstjänst på julafton med en nästan fullsatt kyrka, musiken och atmosfären var inbjudande. Vid slutet av programmet hälsade pastorn och hans fru alla vid dörren, där många sa att de skulle återvända. En äldre man, som pastorn kände igen från grannskapet, satt kvar på en av bänkarna och stirrade framåt då pastorn undrade varför han inte lämnade kyrkan.

Mannen frågade var han fått tag på den broderade duken på framväggen, eftersom den var lik den hans fru hade broderat för många år sedan när de bodde i Österrike före kriget. Hur kunde det finnas två dukar så lika? Han berättade för pastorn hur nazisterna kom, hur han tvingade sin fru att fly för sin säkerhet och att han skulle följa henne, men att han greps och placerades i ett koncentrationsläger.

Pastorn frågade honom om han tillät ta med honom på en biltur. De
körde över bron till Staten Island och samma hus där pastorn hade
lämnat kvinnan tre dagar tidigare. Han hjälpte mannen de tre
trappstegen upp till lägenheten, knackade på dörren och blev vittne till
den bästa återförening man kunde föreställa sig en julhögtid.

Händelsen ägde rum 1975, återberättad av Bengt-Samuel Forsberg

Vy från One World Trade Center i New York: Foto: privat arkiv

Föregående/Edellinen

Alaskan oikea joulupukki on sairastunut Covidiin.

Nästa/Seuraava

Vuoden 2020 mahtavin joulukertomus – löysivät toisensa 35 vuoden jälkeen

7 kommentarer

  1. Roland Nelsson

    En fantastisk och gripande berättelse! Hur det kan slumpa sig?!

  2. Lars-Erik wallhagen

    Det var en gripande berättelse att läsa på Juldagen tillsammans med vänner. God Jul och Gott Nytt År till alla vänner från Anita o Lars-Erik

  3. Bengt Holmgren

    En fantastisk berättelse. För Gud är allt möjligt.

    • Lise och Åke

      Ja, det som är omöjligt för människor- det gör Gud genom människor ibland!
      Stort tack Rauli och Bengt Samuel!

      Mycket välsignelser nu och 2021!
      Om ni inte har Lyssnat till Sissel på YouTube: ”slow down”
      vill vi väldigt gärna rekommendera!
      Lyssna gärna med ”ditt innersta”!

      Shalom!
      Lise och Åke

  4. Timo W.

    Ja ! Underbara och underliga äro Herrens vägar.
    ” Han leder dom som vandrar bedjande”.

  5. Lars Göran Hannler

    Håller med om att det var en mycket stark berättelse.

  6. Georg Kitti

    Fantastisk berättelse

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén