Vad kommer att hända i Belarus?

Samarbetet mellan kristna i Belarus, Ukraina, Georgien, Estland, Finland, Sverige, USA, Moldavien, Kuba med flera länder kan komma att öka, om utvecklingen i Belarus blir positiv. Bilden tagen från Pingströrelsens 100-årsjubiléum i Ryssland. Foto: privat arkiv

Många har under de senaste dygnen undrat om färgrevolutionen i Belarus kan följa samma väg som Den sjungande revolutionen i Baltikum, Den orangea revolutionen i Ukraina, eller Rosenrevolutionen i Georgien. Dessa ledde ju till omvälvande förändringar, där ledare byttes ut och tidigare samarbetspartner skiftades till nya. Församlingar och troende fick mer utrymme att leva ut sin tro: Kristna som fängslats på grund av sin övertygelse frisläpptes, restriktioner på införsel av Biblar och kristen litteratur togs bort och evangelisation och mission blev möjlig nästan över en natt. Kommer detta även att ske i det ”Vita Ryssland”, som egentligen heter Belarus på ryska?

Det finns en viktig komponent i revolutionen i Vitryssland, som jag inte hört någon nämna och som alla så kallade experter glömt i sina analyser. Det är den etniska faktorn, som till stor del skiljer sig mellan händelserna i Minsk och det som en gång i tiden skedde i Tallinn, Riga, Vilnius, Kiev och Tbilisi. Avsaknaden av den etniska faktorn kan komma att försvaga kraften i processerna i Belarus.

Endast 23 procent av invånarna i Belarus anger att de har vitryskan som modersmål. Samtidigt skall man veta att vitryskan ligger lika nära ryskan som svenskan till norskan och att en klar majoritet av de 23 procenten talar också ryska flytande, vilket inte alltid var fallet i exempelvis Baltikum och Kaukasien. Många vitryssar har också starka band till Ryssland.

Detta gör att den skiljelinjen inte är till närmelsevis en så tydlig markör som den var i exempelvis Ukraina. Den etniska faktorn var också väldigt dominerande i Estland, Lettland, Litauen och Georgien, då minoriteterna i Sovjet (läs: icke-ryssarna) upplevde sig som diskriminerade och förtryckta på grund av sin etnicitet. Därför gav det nationella språket och den egna kulturen en alldeles speciell kraft i omdaningen av de nya demokratiska samhällena. Denna markör är inte lika dominerande i Belarus.

I Sovjet försökte man under 70 års tid att forma en östlig variant av globaliseringen, där ryskan skulle vara det gemensamma språket, då den nya sovjetmänniskan skulle skapas. Kulturpolitiken och ekonomin – den skulle inte styras från Bryssel, utan från Moskva. Folk flyttades från Ryssland till ockuperade områden och blandades upp med minoriteterna samtidigt som nyckelpersoner från Baltikum och Kaukasien (och även Ukraina) deporterades till Sibirien för att påskynda assimileringen. Målet var att förryska ester, letter, litauer, ukrainare, georgier  …

Den nationella frågan blev sprängstoft i de tidigare revolutionerna. Kraften i protesterna stärktes av att den centrala myndigheten i Kreml samtidigt även ålade tunga skatter till republikerna. Moskva tvingade dem att skicka råvaror till Ryssland och miljarder rubler transfererades från konton i Kaukasien, Baltikum, Centralasien, Ukraina och Moldova till Moskva för att försörja och stärka centralmakten. Dessa återhämtningspaket skulle rädda rubeln som valuta och den kommunistiska ideologin – den skulle bidra till skapandet av fredsriket på jorden, vilken sedan skulle forma konturerna för globaliseringen och det nya samhället, där den nya sovjetmänniskan skulle härska.

Genom Belarus språkliga och kulturella närhet till Ryssland, kompliceras separationen i Vitryssland. Även Kremls ledning upplever ett nära släktskap med de ”vita ryssarna”, trots att Lukasjenko haft sina konflikter med Vladimir Putin. Min uppfattning är att vitryssarna nog demonstrerar mer mot diktatorn och diktaturen, samt mot bristen på demokrati och internationalism än mot etnisk diskriminering och förtryck. Detta gör att den etniska faktorn inte inkluderas på samma sätt som i den Orangea och Sjungande revolutionen.

Barnarbetet i församlingarna och missionsinsatserna upplevde en dramatisk ökning i Ukraina, Baltikum och Kaukasien efter den Orangea och Sjungande revolutionen. Hur blir det i Viryssland? Foto: R. Lehtonen

När Ryssland sedan förstärker motståndet mot separationen, då återstår frågan om kraften och intensiteten i demonstrationerna räcker för att bryta med de historiska traditioner, som Kreml och kommunistpartiet byggt upp under de senaste decennierna. Vitryssland var inte bara en republik av 15 andra i Sovjetunionen. Det var också ett ideologiskt centrum och ett nav för utbildning av säkerhetspolisens kadrer och kommunistiska politiker, vilket gör att de statliga kontrollmekanismerna är mycket starkare i Belarus än vad de var i Baltikum, Kaukasien eller Ukraina. Därför ter sig en demokratisk fortsättning på processerna i Minsk mer oviss.

Jag ser två möjliga scenarier i händelseförloppet i Belarus: att Lukasjenko går segrande ur striden med hjälp från Putin, eller att Ryssland – som lärdom av händelserna i Ukraina – kommer att byta ut den nuvarande presidenten och ledarskapet i landet och ta över ledningen med våld. Detta kan i värsta fall skapa mycket turbulens och politisk osäkerhet även i Baltikum och Ukraina under de kommande månaderna och jag anar med oro: Vårt Europa kommer att förändras och knaka rejält i fogarna under de här processerna, inte minst i Östersjöområdet. Även EU´s hantering av de nya utmaningarna kommer att bli ytterst svår.

I den här typen av politiska omvälvningar ökar vårt ansvar som kristna – dramatiskt. Nya möjligheter kan öppnas, både här hemma och i öst. Nu behöver kristenheten bedja och fasta – på riktigt. För många är omvälvningarna en fråga på liv och död. Vi borde avskilja mer tid med vår Herre Jesus Kristus, så att vi kan helga oss och skickliggöra oss för tjänst, när den stora väckelsen står för dörren! Min förhoppning är att vi skall kunna ge ännu mer av vår tid och våra resurser, samt se allvaret i skeendena, när frontlinjen sakta närmar sig vårt land.

Rauli Lehtonen

Föregående/Edellinen

Valko-Venäjä – Euraasian Betlehem ja perunan luvattu maa

Nästa/Seuraava

Jumalan aalto toi herätyksen Karjalaan

8 kommentarer

  1. Myggan Kallfors

    Tack för informationen. JA vi borde be mer. Jag tar det till min församling och in till Equmeniakyrkan för bön.
    Som info när jag talade med Baptistunionens ledare om vitryska böcker var de ganska ointresserade. Mvh Myggan Kallfors

  2. Hans+Carlsson

    Tack Rauli! Vi behöver söka Gud och be för vår sargade värld!
    Det mörknar mer och mer, men då vet vi att sommaren är nära!
    Pandemin är oroväckande, men vad kommer efter pandemin, djävulen flyttar
    fram sina positioner globalt och då blir frågan om vi ser detta!
    Tack för all information!

  3. Jag håller med dig, Rauli, att man kan se två möjliga scenarier. Och jag håller med dig, Myggan, att intresset för vitryska böcker är svagt. Det är min erfarenhet från samarbetet med bibelsällskapet i Minsk.
    Jag vill också påminna att det finns ett viktigt bibeltryckeri i Minsk där vi (dvs Institutet för Bibelöversättning) tryckt biblar på många östspråk. Och just nu trycker vi barnbibeln på två språk och vet inte hur det kommer att sluta. Nämligen, förra veckan var internet nere och tryckeriet kunde inte ladda ner filer som vi skickat till dem.
    Vi ber för tryckeriet Printcorp, för alla kristna i Belarus och för hela landet!
    Hälsningar /Brane Kalcevic

  4. Roland Nelsson

    Verkligen en viktig kompletterande skrivning!
    Tack !
    /Roland Nelsson

  5. Leif Backman

    Tack Rauli för en bra och välgrundad analys. Jag delar den helt. Politik och samhällsengagemang har alltid varit ” förbjudet område” i Belarus. De som ändå vågat ifrågasätta eller protestera har fått betala ett högt pris. Kanske det öppnats ett fönster till förändring. Vår uppgift är att bedja och låta våra bröder o systrar veta att de inte är ensamma i kampen. Jag glömmer aldrig orden från en pastor när vi började köra humanitär hjälp på 90-talet ”Vi är så tacksamma för allt vi får, men glöm inte att bedja för oss. Det är vår livlina när det börjar hårdna igen”.

  6. Bengt Holmgren

    Tack Rauli för din analys. Vore nog rätt som du skriver att vi borde tänka till och använda det bästa medlet vi har, BÖN allt mer.

  7. Rauli, bara en fråga. Vad menas med ”100-årsjubiléet av kristen tro i Ryssland”? som står under bilden i början?

  8. Rauli Lehtonen

    Tack Brane för frågan om bildtexten högst upp:

    Där skall stå Pingströrelsens 100-års-jubileum i Ryssland (har nu korrigerat detta) och inte 100 års-jubiléet av kristen tro i Ryssland. Då borde det ju varit åtminstone 1030-årsjubiléet av den kristna tron i Kiev-Rus. Egentligen kanske ännu mer … Eller hur?

    Var nog lite stressad, då felet begicks. Bugar mig djupt för din noggrant riktade och viktiga fråga.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén