På äventyr i en tid då Sovjet kollapsade

Kievteamet med Mattias, Daniel och Jonathan på en av sina resor. Här i Kazan, Tatarstan, Ryssland.

I dessa dagar är vi med anledning av Coronakrisen ytterst begränsade av att kunna resa utanför Sveriges gränser. Men dröm dig bort en stund och föreställ dig att du kan resa och framförallt flyga fritt till nästan vilken destination som helst i världen (ja, åtminstone 10-12 timmar bort) och till på köpet utan att på något sätt bry sig om vad det kostar. Du kan jämföra med hur det är att förflytta sig med Ryanair men med den stora skillnaden att du reser mycket längre bort och att det dessutom är mycket, mycket billigare. En sådan dröm blev verklighet för mig, Mattias och Jonathan under Team Action International-året i Kiev i Ukraina 1991-92 då vi genom att ha ”Humanitär hjälp” instämplat i visumet kunde köpa biljetter till Aeroflots flygningar för ukrainska rubel (kuponger). Genom dåvarande inflation i landet och förmånliga växelkurs blev flygbiljetterna löjligt billiga. Som svenska medborgare var vi egentligen hänvisade till att betala med hårdvaluta, men här dök en oanad möjlighet upp.

Aeroflot nästan bjöd oss på biljetterna. De gav oss ett fint bidrag till att evangelisera.

De första biljetterna vi kom över var till en flygning mellan Kiev och Samarkand. Sträckan är på ca 300 mil och flygtiden ca 9 timmar. Det facila priset för en biljett: 6 kronor! Kvällen innan avresa till Samarkand befann vi oss i någon sorts eufori- och spänningstillstånd. Vi hade kommit över extremt billiga flygbiljetter, skulle fara till exotiska Uzbekistan och som förberedelse inför resan var vi och tittade på en europacupmatch på Dynamostadion mellan, om jag minns rätt, Dynamo Kiev och ett spanskt eller portugisiskt storlag. Du kanske undrar om biljetterna till fotbollsmatchen ändå inte var rätt dyra och om det verkligen var i sin ordning att ett kristet ungdomsteam från Sverige gick på fotboll i Kiev. Då kan jag berätta att så långt jag minns kostade biljetterna några få kronor per man och beträffande eventuella tveksamheter till att gå på sådana begivenheter så fick vi i alla fall en än större nöd för situationen i landet då glasflaskor ven över våra huvuden och nyktra själar var svåra att finna på läktaren.

Jonathan och Daniel på flyget Kiev-Samarkand. Medhavd matsäck.

Hur som helst, killen från Smålands Jerusalem njöt av ”gratislivet” och nu väntade Uzbekistan på oss. Det var mars månad och sent på kvällen anlände vi till ett ljummet Samarkand. De kristna vi mötte i Samarkand var dock allt annat än ljumma och var mycket öppna för att tjäna Gud och andliga upplevelser. Vi mötte en grupp med mestadels yngre i ett hem eftersom det då vad jag kan minnas inte fanns någon kyrkolokal ännu i Samarkand. Mötet avslutades med en intensiv bönestund och Mattias förevigade den mäktiga samlingen med sin kamera. Efter bönestunden vittnade en av de medverkande killarna om att han blivit andedöpt och beskrev det som att blixten slog ned. Det var härligt att höra vittnesbördet även om det var mest troligt att blixten som slog ned antagligen kom från Mattias kamera. Den fortsatta vistelsen i vattenmelonernas och muslimska arkitekturens land innehöll bland annat kampanjmöten med den bland de slaviskt kristna superkända sånggruppen Emmanuel från Izmail i Ukraina. Snart var det dock dags att resa vidare och som bekant behövde ingen av oss gräva djupt i fickorna för att hitta pengar till flygbiljetterna till Uralbergen och några gripande dagar i Jekaterinburg och Tjeljabinsk innan vi återvände till vår bas, lägenheten i Kiev.

Vi utnyttjade de billiga flygbiljetterna till att resa kors och tvärs över gamla Sovjet och sprida evangeliet och möta hängivna kristna som gjorde outplånliga intryck på oss. Skolvärlden tog emot oss svenskar som om vi vore främlingar från en annan planet med ett särskilt budskap om att rädda Jorden. Det var öppna armar precis överallt och vi kunde utan hämningar pumpa ut budskapet om Jesus Kristus. Pionjärmark intogs och många av barnen och ungdomarna hade aldrig tidigare hört talas om nödvändigheten om att bli frälst och responsen var oftast total. I många klassrum hängde fortfarande Lenin kvar på väggen och där fick vi möjlighet att lära barn i lågstadieåldern att knäppa händerna och be. Jag hade sedan länge redan förstått att jag skulle få nytta av mina ryskastudier på 1980-talet men någon gång här förstod jag också mycket tydligt den profetia som den svenska missionären i Tyskland, Birgit, uttalat över mig några år tidigare: ”Du ska få var med och öppna dörrar som ingen annat öppnat förut”.

Barnen i grundskolan i Kiev får en lektion i bön. 1992-93.

Första delen av 1990-talet var en unik tid och ingen tid fick förspillas. En väg för att effektivisera missionsarbetet där också svenska pingstförsamlingar kunde vara med och bidra var uppstarten av alla missionsbibelskolor. Vintern 1992-93 var jag med Rauli på en sådan planeringsresa till Tashkent i Uzbekistan. Jag själv planerade för en kampanjresa med svenska ungdomar till Uzbekistan sommaren 1993. Planeringen för missionsbibelskolor gjorde intryck på mig även om jag kanske bäst minns hur Rauli skojade om att han med ett omskakande resultat bjudit hustrun till en av de ryska biskoparna på, där vi övernattade i Moskva på vägen, en speciellt finsk lakritssort.

Rauli förgyller flygresan till Tashkent med läsning av Pravda. December 1992. Paavo Viita t.v. och pingstbiskopen Ivan Martjuk t.h.
Rauli och biskop Nazar Resjtjikovets på Pingstunionens kontor i Moskva – december 1992. Planering för missionsbibelskolor.

Som sagt hade jag sedan, efter planeringsresan, förmånen att sommaren 1993 tillsammans med Mattias (från Kiev-teamet) och det gifta paret Anna och Fredrik leda en ”Europakampanj” i Team Actions regi. Ett 15-tal svenska ungdomar var med och stor öppenhet för evangeliet rådde fortfarande. Särskilt minnesvärt var vistelsen på ett sanatorium där vi hade barnmöte på en stor utomhusarena och flera hundra sjöng ”Hylla Jesus” så det dånade i de uzbekiska bergen.

”Europakampanj” med ett 15-tal svenska ungdomar i Samarkand sommaren 1993.
Vindruvsklasar.
Barn-och ungdomsmöte i de uzbekiska bergen. ”Europakampanj” i Uzbekistan 1993.

Förresten, jag höll på att glömma berätta att möjligheterna under teamtiden i Kiev att köpa billiga flygbiljetter, gjorde att vi utan att behöva tänka på vad det kostade vid ett tillfälle tog flyget de 80 milen från Kiev till Moskva för att möta upp Mattias och Jonathans bibelskolekamrater Joakim och David som skulle besöka oss. Möjligheten att se lite av Moskva, att få träffa och bo hemma hos Aktuellts fotograf Berno Jonsson, möta korrespondenten Malcolm Dixelius på redaktionen och att få äta på McDonalds, som då inte fanns i Kiev, drog också för spontanresan. Med David och Joakim i släptåget återvände vi sedan med tåg i 1:a klass till Kiev för att några dagar senare flyga till Simferopol på Krim för några dagars semester på Svartahavskusten. Vi hyrde ett par rum hos en bekant till en bekant. Behöver jag berätta vad det kostade!? 1 kr/natten! Även det ganska överkomligt…

Daniel Athley, Jönköping, 15/6–2020

Föregående/Edellinen

Bibelsmugglarna – virustidens okända hjältar

Nästa/Seuraava

Onko profeetta Daniel haudattu Samarkandiin?

10 kommentarer

  1. Rauli Lehtonen

    Bäste herr Athley.

    Trots att jag minns den här tiden väldigt väl, så funderar man en stund på det där landet, som Du beskriver – som inte längre finns. Har allt det där verkligen hänt, eller är det fake news? Ni som inte var med bör känna till att allt det där verkligen är sant. En del fragment av det beskrivna kan man ännu uppleva i Ukraina, Stan-länderna och delar av Ryssland, fast till ett högre pris.

    Jag minns själv vilken turbulens den där trojkan Daniel, Mattias och Jonathan orsakade, var helst de drog fram. Fantastiska ungdomsmöten, besök på skolor, läger och konferenser. Många blev starkt berörda av evangeliet. Frågan är om några svenska ungdomar någonsin betytt så mycket för så många och så länge – i just öst. Jag tror inte det.

    Er positiva aura och tillit till Herren satte djupa spår även på oss, som inte var riktigt lika unga som ni. Vi gladdes dock för att Gud fick använda er. Ingen av dem som träffade er i Kiev, på Krim, i Centralasien, Ural och Sibirien kommer någonsin att glömma er. Ni har satt djupa spår i mångas hjärtan

    Det enda jag egentligen undrar är: Var tog Team Action vägen och alla de ungdomar som ville ge månader av sitt liv för utbredandet av Guds rike?

    En beundrare från Upplands Väsby

    • Daniel+Athley

      Rauli, jag blev starkt berörd själv när jag skrev inlägget och fick nästan nypa mig i armen emellanåt! Jag lärde mig oerhört mycket det året! Vi var på plats dagen då Gorbatjov utropade på vår lilla tv i Kiev att Sovjet var upplöst och Ukraina bekräftade sin självständighet några dagar senare. Vi åkte upp till jättestatyn Rodina Mat på kullarna i Kiev och beskådade fyrverkerier tillägnade en ny stats födelse. Historiens vingslag – inget man någonsin glömmer. Tack för att ni fanns med på hemmaplan och stöttade! Team Action, ja, vad hände med organisationen!? Finns många andra att ”åka ut” med så den som vill kan säkert hitta rätt ändå. Tack, Rauli att jag fick gästspela på din blogg!

  2. Underbart att läsa herr Athley 🙂

    Kan bara hålla med dig Rauli, vare Team Action och alla de andra teamtränings- missionsbibelskolorna här i Sverige?

    • Daniel+Athley

      Kul att du tog dig tid och läste! Vi får återuppta någon liten del av Team Action i framtiden!

  3. Roland Nelsson

    Ja, det var tider, det!
    Så bra att ni tecknat ner dem!
    Tack för Era minnen och äventyr!
    Jag har också rejäla sådana!

    • Rauli Lehtonen

      Bäste Roland Nelson,

      du som fortfarande är lite grann av idol för min generation … Kan du inte skriva ihop någonting, som vi kunde avnjuta från just den här tiden på bloggen? Kanske något personligt om någon/några av dina möten med någon världsledare eller med helt vanliga människor. Det skulle verkligen glädja oss alla!

      Vi kommer nu att lida ett tag i spänd förväntan!

      • Daniel+Athley

        Skriver under på vad kisen från Upplands-Väsby föreslår!

  4. Håkan Athley

    Tack Daniel och Rauli för den mycket intressanta och fördjupande inblicken i den tidens händelser. Som föräldrar till Daniel blir vi än mer tacksamma för allt!

    • Daniel+Athley

      Bästa föräldrar! Tur att ni inte fick veta allt då!

  5. Heli B.

    Väldigt intressant inlägg! Det är svårt att riktigt greppa hur billiga resorna faktiskt var. 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén